- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
269

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

henne. Hon är också till färgen så lik marken, att
man nästan ieke är i stånd upptäcka henne, — n. b.
ryporna äro grå om sommaren. ■— Men, när man nu
kommer så nära in på, att hon måste fly undan,
låtsar hon vara så ofärdig, att hon icke kan flyga,
utan flaxar något och springer, för att locka
öfverra-skaren bort ifrån eggen, till att förfölja henne sjelf.
Hastar man nu efter henne, så gör hon sig i början
ännu icke brådtora att komma undan, tøtan kryper
och flaxar strax framför ens fotter. Men
småningom börjar bon återfå sina vingars bruk: hon
flyger något stycke ocb sänker sig åter ner till
marken. Sedan hon nu lyckats att locka sin fiende långt
ifrån eggen, flyger hon sin kos. Men, om man icke
förföljer henne, utan stadnar på samma ställe, eller
efter ett kort förföljande börjar att vända om dit,
slår hon ner framför ens fotter, springer af och an
samt låtsar skynda än hit än dit; ja, bon kommer så
nära, att föga fattas, det hon icke med vingarna rör
vid fotterna; det är förundransvärdt att se, för
hvilken ögonskenlig lifsfara den arma fogeln blottställer
sig för sitt foster. Äfven eggen äro till färgen,
likasom fogeln, grå eller, rättare sagdt,
brunspräckliga, såsom de gamla vissnade löfven och tall-strunten,
som ligga på marken: naturen har utbredt en slöja
af förvillande likhet öfver det värnlösa lifvet, till
alt gömma det för rofgiriga blickar, och det ar i
allmänhet, som man vore slagen med blindhet, när
man kommer åt en fogel, hvilken ligger på sina egg;
man ser honom icke förr, än man är på väg alt
trampa honom, och han då måste taga till flykten.
Sedan UDgarne blifvit utkläckta, håller sig hela kul-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free