- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
288

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett enda ögonblick; beslut och handling voro icke
åtskiljda. I synnerhet var denna hastighet
afgöran-de, när isen började brista vid första försöket
att lyfta; ty, genom det jag störtade mig i vaken,
blef det genast så mycket lättare, som jag var tung,
ocb, då jag med fotfäste i bottnen, som Thor, när
han fick Midgårdsormen på metkroken, lyfte
fram-ändan af lasset, så tyngde icke heller den mer på
isen. Men i ett Ögonblick måste allt detta ske, ty
eljest hade isens bristande icke kunnat hejdas.
Sedan allt var förbi, så att jag fick tid att tänka på
saken, föreföll det mig som ett under. Mina händer
knäpptes ovillkorligen tillsamman, min blick höjde
sig mot himmelen, och jag kunde icke afhålla min
tunga från en Öfverljuddt uttalad tacksam bön. Jag
känner en viss blyghet att sätta det på papperet;
men hvarföre förtiga det? Psychologen må ju ock
få en rad af mig. Man blyges vanligen att i det
hvardagliga Itfvet på detta sätt vända sig till Gud,
eller att härvid af profana menniskor blifva
öfver-raskad: huru kommer det till? Är det kanske, för det
man af andra skulle kunna anses antingen för
mindre upplyst, eller ock för skrymtare? Visst är väl
detta olta motivet, men likväl i förra hänseendet
icke alltid, ty äfven i hvardagslifvet kan man mycket lätt
vara obemärkt härvid, och kanske är det oftast eu
skrymtare, som låter märka det. Jag vet dock, att det
kan - finnas religiöst väsende, som dock icke gerna
kan bedja eller tacka. Man vördar en evig
förnuftig verlds-styrelse, men finner der icke rum för
vrede eller nåd. Det är den obevekliga absoluta
nödvändigheten. Hvad skall man då säga, om denne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free