- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
434

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förhärdade, än de förr voro, göra de sig en heder
utaf att hafva vaiit ute i verlden, vinoa ett
anseende, såsom de der varit vida i fjerran land, hvilket
hos ett okunnigt folk alltid gäller mycket, inbilla
sina hemmavarande landsmän atlahanda dårskaper
eller haudleda uti illgerningar och visa, åtminstone
sned eget exempel,, att man genom sådana icke
lider något, då just det, som skulle vara för dem ett
stralf, varit en förmån. Så berättades ock denne
Skalok hafva föreställt, "huru det icke vore just
något ondt att vara på fästningsarbete, det vore
endast som att vara i tjenst hos en något strängare
husbonde; han hade burit sig dumt åt, då han
dräpte den ofvannömnda mannen, emedan han med
staf-ven slagit honom till döds: han hade bordt trampa
honom på bröstet, dä skulle han hafva gått fri,
emedan ingen kunnat öfverbevisa honom om
dråpet" o, s. v. Det är lätt att inse, hvilken effect
sådana lärdomar skola frambringa hos råa och
vildsinta menniskor. När ogräs vexer i åker,
måste man rycka upp det med roten och skalfa bort
det; men fäogelse-systemet vid brottslingars
bestraffning synes mig, likasom ryckte man upp
o-gräset ur åkern och satte det i en drifbänk, för
att åter utplantera det mer frodigt och vextligt.
Straff är väl icke hämnd, utan försigtighetsmått,
som tagas, att brottet icke må förnyas; men med
grofva förbrytare ar ingenting säkrare, än när de
afrättas. Sedan är man alldeles trygg för dem
sjelf-va, och exemplet är för andra dylika en varnageb
Men, om tidens, rätt ofta i otid, milda ande sätter
i fråga, huru vida man eger rättighet att afhända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free