Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjenst högst imponerande och högtidlig. Afven i
lluppen hos Benjamin Burman, der jag på resan
hit till Barlurte skriftade en gammal Lapp-gubbe,
berättade en af h er rar ne, som hade bedt att få
dervid vara närvarande, fö’r de öfriga, att aeten
hade varit tres imposant et niajeslueux. Det var dock
endast en hö-lada, som utgjorde vårt tempel! Den
gamle hade der sitt läger. Han var nära 9^ år
och hade stått fadder åt mig, hvilket hos
Lappar-ne icke räknas för så obetydlig förvandlskap.
Första gången jag besökte Ilappen, om våreD, hade
han sin badd inne i stugan. Man sade då för
honom, hvilken jag var, nämligen den och den, prest
och tillika hans fadderson (Christa-pardne). Det
var, som gubben hade tvekat. Jag hade litet
res-bränovin ined mig och gaf deraf en sup åt hvar
och en, som var inne i rummet, afven åt honom.
Då sade han: "det är verkligen en prest, han ger
mig brännvin!" Huru h»n raisonnerade, då han
frän den premissen fick en sådan slutsats, vet jag
icke. Mig ville han då gifva en brunn-rehn,
hvilket jag dock afböjde. Han hade, medan jag var
barn, gifvit mig såsom faddergåfva en vaja, som var
snö-hvit. Inom några år hade jag of denna afvel
sju rehnar, mest allu hvita; men vargar och andra
olyckor gjorde sedan, att denna uppvexande hjord
lika hastigt försvann, som den tillkommit. Pehr
Tjonk, så var den gamles namn, hade varit en
för-snögen man och egde ännu en vacker rehnhjord,
som sköttes uluf en hans släglmg. Sjelf förmådde
han nu mer knappast gå; men sina sinnens bruk
egde han ännu fullkomligt. Han kunde Lvaikcn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
