Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 Swen- Rikeo Historie-
nglingas sin-tid, sotner wandrattde Riddare, emellan härsarder och andra
mtl.
Erik-
Alf och
Ragna
fdrrcittningar, som kunna inhämtas af Görels och Rolfs Saga,
hwar, efter manligheten, troliga och otroliga omständigheter ato
sammanblandade. ’ ,
j- .17.
Erik lämnade ingen son efter sig- men hans broder Alrik ha-
de twä söner Alt’ och Yngue, som äter gemensamt intogo Upsala
Konunga sate- och riket kom än en gäng i brödra- skifte. - Alf roar
tystlåten, storsint och; trumpen, och frägaoe intet efter at gosa g
namnkunnig genom wikitigsfarder. Daretnot kvart Yngve beg -
tvad med sådana egenskaper-, som i alla tider· kunna gora en Prin-
ellskad och mördad« Hartig, wacker, wanlig, lustig, stor krigs-
man och segerherre tiro«.-Titlar, som alla tilläggas honom af Stur-
leson. Med sådana egenskaper roar det mät intet möjligt, at sitta
mma i. deßa tider; hwarfdre ock Yngve mar alt stadigt«i har-
rd, da den broder imedlertld fdrnotte sina dagar i stillhet. Et
st onsa sinnelaggiorde listoal intet mioforständseknellan bröderna,
- stil deosssckrles och swartsinka satte alt i oreda. Til olycka hade
Alf fäst til Gemckl en Prinseßa benämnd Bera, vhwilken i sinnelag
och andra egenskaper liknade fnlkomligen hennes swäger Yn ne,
och roar det en- no begripelig päfdlgd, at hon, i sitjtpcke nlle
lii-tina honom fdretr det fram for sin egen» Herre. Detta kunde
ock warqi rlclteligy tyat pastil, det en hustru, sci snart hon gis-
eer sig,. al blistoa hlind och tankelos,.ar«ofdrnnfiigt. Men delt-
sore kunna mäta skyldigheter bliswa likwckl i akt tagna- f0st.de
intetelro altid grundade pä rocke. Alf gick gierna bittida til scin et,
men däremot fann Vera meta nöte, at sent på aftnarna h lla
zirmtal med· Yngae,· dö han roar hemkommen-fram sina siotäg.
silf chme sitt Gemälnågra gängor, at han intet willeroänta
på henne sent nr på natten. Beras swar på en så billig anmodan
war anska"ofornnstigt, ty hon yttrade sig- det hon fann Yngneo
Gem l mycket lyckeligare, och at det wore en långt jidrre forn-lin
ar tiga Yngve an Alf. En sädan öppenhjertighet wiste- holt esoms
oftast, fä at Alf daraf nödwändigt mätte blifwa förtörnad. war-
fdre han ock en aftoit gick in i salen, där-Yngve och Ber· stig
o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
