Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 Swea Rikes Historie.
Siggkdskq Konung Anund torde bliswei smittad af samma grnndfats. Kan
Slåktrn.
Anund
Sarai-«
ock wara, at man blifwit alt mer- och mer underrättad, at Ko-
nung Olof intet stod at hjelpa. Någon fådatt förändring måtte
nödmändigt hafwa fötlupet,- uti Swenska Herrarnas tånkefått, ty
annars woro inga stötte stål nu, ån förra gångentil upbrått.
Deßa gißningar synas få ån mera styrka, når man öftverrvågar
Swenfka Hofwets upförande, sedan denna tiden. J böriaei an-
wånde Konung Anund all fin styrka til Konnng Olofs undfåtning,
men sedermera förhöll han sig lom en blott åstådare, och förmörk-
tes intet annat biträde, ån sådana barmhertighets tjenster, som
något hedar kan och bör tvisa en olockelig Konung.
§. 76. — .
Wid Swenfka Flottano bortgåiig, låta likweil åtlkillige unge
Swenska Herrar blifivit qwar hos Konungpoloß för at bewista
de öfriga förråtningar, soxn Norrfke Konungen förmodeligen öfwek
wlnteren företaga skulle. Anninstone wat Gjötha Jarlen Walgaus
tets son Tofe ån någon tid hos Konungen, och råkade på et be-«
synnerligt fått Uti en wålföttjent onåd (·). Tp dåhan en dag-
tillika nied en Jilåndare Eigil, hade trakt påKonungens skepp,
btes han så rörd af fångarnas skrål och tiutande, som försvarades
bundne på landet, at han och Eigil, utan widare" förfrågan gör
dem lösa, och låter dem gå sin kos. Detta uptåg hade når ko-
stat honom lifwet. Dock blef han benådad under de wilkor, at
han fkulleförmå sin fader Walgauter, som ·tvar en ifrig förfåks
tare af. Hedendotnen, och kallas dårföre hundheden af Sturleson,.
at besöka Konuilg Olof. Men alla Norfka Konungens stora för–
ilag om set wineertåg, stadnade uti ingen ting. . J sig sielf wat
det ock en besynnerlig tanka, at med s litet folk wilja utråtta nå-
got b hdande emot Konung Knut. Denne Herren tvistefå myc-
ken r dighet under hela detta kriget, at det roar ei at förmoda-
at han skulle skålla sig få blott, at han af en hand full folk, fkulle
kuntia öfwerrumplas. Och huru skulle det wara möjeli t, at ut-
föra något oförtåukt med en krigshär, uti hwilken hal toa delen,
och kan handa ån fiere woro af Konung Knut bestukne. Ko-
nung Olof mårkte, ock på slutet, at det roar aideles såfångiäat
. . n-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
