Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hela huset sof. Då steg Gösta upp, klädde sig och
smög sig ut. Han tog helt obemärkt Don Juan ur stallet,
satte honom för släden och ämnade bege sig af. Då kom
Anna Stjärnhök ut ur huset.
»Jag hörde dig gå ut,» sade hon. »Då steg äfven
jag upp. Jag är färdig att resa med dig.»
Han gick fram till henne och tog hennes hand.
»Förstår du det inte ännu? Det kan ej ske. Gud vill
det inte. Hör nu och försök förstå. Jag var här på
middagen och såg deras jämmer öfver din trolöshet. Då for
jag till Borg för att bringa dig tillbaka till Ferdinand.
Men jag har alltid varit en usling och blir aldrig annat.
Jag svek honom och behöll dig för egen räkning. Här
finns en gammal kvinna, som tror, att jag skall bli en man.
Henne svek jag. Och en annan gammal stackare vill frysa
och svälta här bara för att få dö bland vänner, men jag
stod färdig att låta den elake Sintram taga henne hem.
Du var skön och synden ljuf. Gösta Berling är så lätt
att locka. Åh, hvad jag är för en stackare! — Jag vet,
hur de älska sitt hem, de därinne, men jag var dock nyss
färdig att lemna det till sköfling. Jag glömde allt för din
skull, du var så ljuf i din kärlek. Men nu, Anna, nu
sedan jag sett deras glädje, vill jag ej behålla dig, nej,
jag vill det ej. Du är den, som skulle gjort mig till
människa, men jag får ej behålla dig. O, du min älskade,
Han däruppe leker med vår vilja. Nu är det tid, att vi
böja oss under den tuktande handen. Säg, att du från
denna dag vill taga din börda på dig. Alla de därinne
lita på dig. Säg, att du vill stanna hos dem och blifva
deras stöd och hjälp! Om du älskar mig, om du vill lätta
min djupa sorg, lofva mig då detta! Min älskade, är ditt
hjärta så stort, att det kan besegra sig själft och le därvid?»
Hon mottog med hänförelse försakelsens bud.
»Jag skall göra, som du vill — offra mig och le
därvid.»
»Och ej hata mina fattiga vänner?»
Hon log vemodigt.
»Så länge jag älskar dig, skall jag älska dem.»
»Nu först vet jag, hvilken kvinna du är. Det år tungt
att resa ifrån dig.»
»Farväl, Gösta! Far nu med Gud! Min kärlek skall
ej locka dig till synd.»
Hon vände sig för att gå in. Han följde henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
