Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen ståt, ingen stelhet, ingen nedlåtande värdighet hos
denna unga, glada varelse.
Om söndagarna går hon i Svartsjö kyrka, som ligger
nära Borg, och samlar ihop ett litet middagssällskap.
Lagmannens från Munkerud bruka komma och kaptenens från
Berga och komministerns och den elake Sintram. Om
Gösta Berling skulle vara kommen till Svartsjö, vandrande
på Löfvens is, så bjuder hon också honom. Hvarför
skulle hon ej bjuda Gösta Berling?
Hon vet väl ej, att förtalet börjar hviska om, att
Gösta kommer så ofta öfver till östra stranden för att få
råka grefvinnan. Kanske han ock kom för att få supa
och spela hos Sintram, men det frågar man ej så mycket
efter, alla veta, att hans kropp är af järn, men det är en
annan sak med hans hjärta. Det är just ingen, som tror,
att han kan se ett par glittrande ögon och ett ljust hår,
som krusar sig omkring en hvit panna, utan att blifva
förälskad.
Den unga grefvinnan är så god mot honom. Däri
ligger ingenting märkvärdigt; hon är god mot alla.
Trasiga tiggarungar sätter hon i sitt knä, och då hon på
landsvägen kör förbi någon gammal stackare, låter hon
kusken hålla och tager upp den fattiga fotgängaren i
sin släde.
Gösta brukar sitta i det lilla blå kabinettet, där man
har den präktiga utsikten norrut öfver sjön, och läsa poesi
för henne. Det kan ej vara något ondt däri. Ej glömmer
han, att hon är grefvinna och han en hemlös äfventyrare,
men det är godt för honom att umgås med någon,
som står hög och helig för honom. Han kan ju lika
gärna tänka på att blifva kär i Sabas drottning, hvilken
pryder läktarkransen i Svartsjö kyrka, som i henne.
Han begär blott att få tjäna henne, som en page tjänar
sin höga herskarinna, att få knyta hennes skridsko,
hålla hennes garnhärfva, styra hennes kälke. Det kan ej
bli fråga om kärlek dem emellan; men han är rätte
mannen att finna sin lycka i ett romantiskt, oskadligt
svärmeri.
Den unge grefven är tyst och allvarlig, och Gösta är
sprittande glad. Han är ett sådant sällskap, som den unga
grefvinnan önskade sig. Ingen, som ser henne, tänker, att
hon går och bär på förbjuden kärlek. På dans tänker
hon, på dans och munterhet. Hon ville, att jorden vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
