Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nå, där hade ju Gösta fästmön funnen — en halftokig
kvastflicka blir en bra hustru åt en galen prest.
Ingenting kan passa bättre.
Han behöfver blott resa till Karlstad efter ringar, och
sedan må de åter ha en glad dag vid Löfvens strand.
Må de ännu en gång skratta åt Gösta Berling, då han
förlofvar sig med kvastflickan, då han firar bröllop med
henne! Må de skratta! Har han någonsin haft ett
lustigare upptåg för sig?
Tunga äro de vägar, människonia vandra: ökenstigar,
träskstigar, fjällstigar.
Måste ej den förskjutne gå den förskjutnes väg?
Vredens väg, sorgens väg, olyckans väg. Hvad gör det,
om han störtar, om han förderfvas? Är det någon, som
bryr sig om att hejda honom? Är det någon, som räcker
honom en stödjande hand eller en läskande dryck? Hvar
äro de små blomsterplockerskorna, hvar äro de små
sagoprinsessorna, hvar äro de, som skola strö rosor öfver
tunga vägar?
Nej, nej, den unga, blida grefvinnan på Borg skall ej
störa Gösta Berling i hans planor. Hon skall tänka på
sitt rykte, hon skall tänka på sin mans vrede och sin
svärmors hat, hon skall ej göra något för att hålla honom
tillbaka.
Under den långa gudstjänsten i Svartsjö kyrka skall
hon böja sitt hufvud, knäppa sina händer och bedja för
honom. Under sömnlösa nätter kan hon gråta och ängslas
öfver honom, men hon har inga blommor att strö på den
förekjutnes väg, ingen droppe vatten att ge den, som
törstar, ingen lätt handtryckning, som skulle fört honom
tillbaka från afgrundens rand.
Gösta Berling bryr sig ej om att hölja sin utkorade
i siden och smycken. Man låter henne gå från gård till
gård med kvastar, så som det är hennes vana, men då
han samlat alla ortens förnämliga män och kvinnor till
ett stort gille på Ekeby, skall han kungöra sin trolofning.
Då skall han kalla in henne från köket, sådan hon kommit
från sina långa vandringar, med vägens dam och smuts
på kläderna, kanske trasig, kanske okammad, med förvirrade
ögon, med en förvirrad ordström på läpparna.
Och han skall fråga gästerna, om han ej nu valt en
passande brud, om ej den galne presten borde vara stolt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
