Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då sade kvinnan till honom: "Giv mig eld,
pilgrim, ty mina barns liv är den låga, som det
är mig ålagt att hålla brinnande!” Och för de
ordens skull lät Raniero henne tända veken i sin
lampa vid hans låga.
Några timmar därefter red Raniero in i en by.
Den låg högt uppe på berget, så att där rådde
stark köld. En ung bonde stod på vägen och såg
den stackaren, som kom ridande i sin slitna kåpa.
Han tog raskt av sig den korta mantel han bar
och kastade den till honom, där han satt på häs-
ten. Men manteln föll då rätt ned över ljuset
och släckte lågan.
Raniero påminde sig då den kvinnan, som hade
lånat eld av honom. Han vände tillbaka till henne
och fick sitt ljus tänt på nytt med helig eld.
Då han skulle rida vidare, sade han till henne:
"Du säger, att den ljuslåga, som du har att vårda,
är dina barns liv. Kan du säga mig vad namn
den ljuslåga bär, som jag har fraktat på långa
vägar?”
"Var blev din ljuslåga tänd?” frågade kvinnan.
"Den blev tänd vid Kristi grav”, sade Raniero.
"Då kan den inte nämnas annat än mildhet och
människokärlek”, sade hon.
Raniero skrattade åt svaret. Han tyckte sig
vara en sällsam apostel för slika dygder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
