Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1893 / 2 (1891) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julringning af Emil Kléen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Här har jag nu vankat år efter år, böjd är min rygg och grånadt mitt hår och ålderns krämpor mig trycka, så mången en afton som denna jag sett, men alltid de svikit de löften den gett om stundande hälg och lycka. Är allt ej som förr der nere på jord? — Än sitter ju våldet vid domarebord hur än vi kämpa och strida, än firas Belzazars gästabud i hägnet af kyrkans och prestens gud medan tusenden hungra och lida. Ja, allt är som förr. Messias namn ej öppnar för slägtet lyckans famn, hur än vi ringa och ringa. — Nu lyster det mig till en domens dag mot malmen med döfva, väckande slag de tunga kläpparne svinga . . .

Det brakade och dånade i den gamla klockstapelns murkna
korsvirke. Och medan ljudvågorna allt starkare brusade ut i den stilla
frostblå vinterluften, tänkte den gamle åter högt — som hans vana var:

Jag ringer öfver bygderna in en tankens helg, som ljus i sinn’ och lyckan åt alla skänker, jag ringer det gamla ur verlden ut, förtryckets och nödens och kifvets slut, medan skymningen grå sig sänker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>