Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett folkriksdags-klöfverblad af Johannes Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1873—1887 icke mindre än 11 gånger blifvit af
nämnde kammare utsedd till statsrevisor,
äfvensom deraf, att han utarbetade det
härordningsförslag, som af samma
majoritet vid 1878 års riksdag framlades, men i
fråga om hvilket kamrarne stannade i olika
beslut.
Såsom riksdagsman likaväl som i sin
öfriga verksamhet har M. städse gjort till
sin uppgift, att förbättra de obemedlade
och förtryckta klassernas ställning, samt att
bringa vår i många afseenden föråldrade
lagstiftning till mera öfverensstämmelse med
humanitetens fordringar. Hans arbete för
progressiv beskattning, vatten- och
brödstraffets afskaffande, försvarslöshets- och
tjenstehjonsstadgarnas omarbetande,
afskaffande af straffpåföljden förlust af
medborgerligt förtroende, prygelstraffets förvisande
från fängelserna, för lossande på de
statskyrkliga tvångsbanden, samt först och sist
hans arbete för allmän rösträtt, allt
reformfrågor, för hvilka han inom eller utom
riksdagen verkat, bära derom det bästa
vittnesbörd. I detta sammanhang förtjenar
äfven nämnas den verksamhet han på olika
tider utöfvat som deltagare i skarpskytterörelsen,
ledare af nyliberala föreningen,
reformföreningen, religionsfrihetsföreningen
och nu senast af rösträttsrörelsen.
Att frisinnets gnista hindrades att
alldeles utslockna i början at den reaktionens
ligg-på-lur-period, hvars begynnelse torde
kunna sökas ungefär samtidigt med M:s
skiljande från sitt första riksdagsmandat,
och som, för att använda ett allmänt
talesätt »nog räcker i denne kungens tid»,
derför torde framåtskridandets vänner till icke
ringa del hafva hans, M:s nämligen,
outtröttlighet att tacka.
Fastän M. till sina åsigter alltid varit
konsekvent radikal, och för att förhindra
snedvridande af de reformfrågor hvarmed
han sysslat, såsom skriftställare alltid
framhållit slutmålet för desamma, har han
naturligt nog som praktisk politiker städse
tagit hänsyn till bestående förhållanden och
för handen varande omständigheter, något
hvarom hans riksdagsmotioner bära vittne.
Öfvertygad om att den s. k. sociala
frågan endast kan lösas genom en följd af
såväl större som mindre reformer i den
riktning som förut blifvit i korthet antydd,
har han dels sjelf väckt åtskilliga motioner
i hithörande ämnen, dels, då han ansett
detta vara lämpligare, eller då han icke
sjelf tillhört riksdagen, förmått andra att
frambära sådana. Såsom afgjord
motståndare till statens inblandning i den
ekonomiska utvecklingen, är han svuren fiende
till protektionismen, och af samma
anledning har ej heller socialismen i honom
någon vän. Men det oaktadt anser han statens
pligt vara att delvis bereda den af
socialisterna åsyftade ekonomiska likställigheten,
genom skatteväsendets lämpande efter de
olika samhällsmedlemmarnes skatteförmåga,
d. v. s. genom de nuvarande orättvisa
skatternas ersättande af progressiv
inkomstskatt, en sak för hvilken han länge så godt
som ensam kämpat, och hvilken först på
sista tiden, till följd af det Boströmska
militärförslaget, ändtligen synes vara på väg
att blifva en folkfråga. Att han tillika
erkänner statens skyldighet att skydda de
svaga mot de mägtige, hvilka till sin
förmån stiftat lagarna, synes af hans
riksdagsmannaverksamhet, då hans flesta förslag
gått i denna rigtning.
Som likvisst det oundgängliga medlet
för de obemedlade att befrämja sina
intressen mot öfverklassens sjelfviskhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
