Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Lucifers porträtt af Hjalmar Branting m.fl. - A. F. Åkerberg af Hinke B–n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det sagt så godt först som sist: härvarande
socialistiska arbetareparti visade en
oförlåtlig blindhet, då det icke gjorde allt i dess
makt stod för att bland sina agitatorer och
lärare fä behålla den kunskapsrikaste af
alla dess hittillsvarande medlemmar.
Redan långt innan Palm här börjat sitt
plöjningsarbete, hade Åkerberg gjort
»Sanningssökarens» läsekrets uppmärksam på den
hos oss ännu obekanta företeelse som
nämdes — socialism. Sedermera, då
tidningspressen kom med sina lögndigra historier
med anledning af Palms uppträdande här
i hufvudstaden, skref Åkerberg för ett
veckoblads räkning samman en artikelserie om
socialismens historia. Och har han allt
sedan gång efter annan med sin penna
tecknat utvecklingen af de sociala rörelserna.
Till en mångfald af tidningar och
tidskrifter har han under årens lopp (delvis
anonymt) lemnat ett rikligt bidrag. Särskilt
vill jag erinra om hans recensioner af
Bebels »Kvinnan» samt af George’s »Fattigdom
och framåtskridande» (i »Ur dagens krönika»)
och hans» uppsatser: om
fackföreningsväsendet i skilda land (i »Tiden») samt om
»kristendomen och den sociala frågan» (i
»Fri forskning»). Sistnämda artikel är
synnerligen betecknande för Åkerbergs
ståndpunkt. Den har också ständigt spökat i hans
hjärna och framsprungit, i olika skepnader,
flerfaldiga gånger allt sedan
»Sanningssökarens» första dagar. Det är för socialismen
bygd på »Kristi kristendom» den talar.
Åkerberg är kristen socialist. Religiöst
anlagd som han är. Ingalunda
sirapsdrypande, ej heller gudsnådlig-högmodigt. Utan
varmt och innerligt i sin stora tro på det
godas seger.
Sin skriftställarbana började han med
en öfversättning (jämte Pfeiff) af den
amerikanske unitarien Parkers skrifter.
Angrep i »Upsala-Posten», där han i början
af 1870-talet var medarbetare, s. k.
läsarnes svammelpredikningar samt stod länge
sida vid sida med Carl v. Bergen, då båda
drogo med lif och lust i härnad mot
ortodoxiens vedervärdigheter. Säga hvad man
vill om deras åsikter nu, de gingo då till verks
väl rustade med kunskaper, om äfven
olyckligtvis med vidskepelsedjäfvulen kvar i
blodet. Också spelade denne dem till sist ett
ödesdigert spratt. Först bjöd han
salongsfilosofen Viktor Rydberg att knäfalla inför
ideal-människans gudatron; så följde
Bergens affall, och båda vunno de pängar,
»aktning» och »ära» på sitt förräderi.
Åkerberg har aldrig följt dem helt. Deras
locktoner, inhöljda i mystik, drogo honom
visserligen öfver till den nya eländigheten, som
obesvärat gnidit sig upp emot både läseri
och statskyrka, men han har aldrig låtit
förleda sig till sådana bragder som Rydberg,
då han satt i den jury som fälde skyldig
öfver »Världsalltets upphofsman», eller v.
Bergen, då han i sina hof- och
nuck-koketterande predikningar talar
gudskärleksfulla lögner om tidens ondska.
Obestridligt är dock, att Åkerberg allt
mera gått tillbaka till de religiösa sagorna.
I dag skrifver han ej som förr en gång, att
»fanatismen och vidskepelsen besegras
endast genom en nitisk, outtröttlig och
själfuppoffrande verksamhet». Men —
kommande mars, den 30:de, hör också Åkerberg
till 60-åringarna.
Han är nämligen född 1833 i Hille
(Gestrikland), där hans far var v. pastor.
Studerade i Upsala, tog där studenten och
blef fil. kandidat 1865. Ungefär vid denna
tid grep han sig an med öfvers. af Parker.
Några år senare följde Mill’s »Om kvinnans
underordnade ställning» o. s. v.
Åkerberg är ungkarl. Begagnar
hvarken sprit eller tobak, ja, allt sedan den
dag han 1878 landsteg på tysk jord, har
han ock afsagt sig bruket af köttmat.
Frågan om vegetarianismen betraktar han som
en af vår tids vigtigaste.
Hinke B—n.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
