Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parlamentarismens teknik, handledning i föreningslifvet af Montanus - Citat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i parlamentarismens taktik. För att icke
öfriga deltagare skola sitta där halft som
nollor, är det emällertid nödigt, att äfven
de äro något så när hemmastadda på det
området, för att kunna uppfatta
ordföranden och kontrollera hans tillvägagående.
Högsta ledningen bör mötet själf
utöfva. För den skull vore det säkert af
oerhörd nytta om inom föreningarne
lektioner och öfningar allt emällan meddelalades
af de mera erfarne ordförandena.
Att som ibland sker låta klubban vid de
ordinarie sammanträdena gå ur hand i
hand i tur och ordning kan ju ha den
olägenheten med sig, att sammanträdet
utmynnar i blott och bart tokroliga misstag
från de ovana klubbinnehafvarnes sida. På
denna grund anser jag särskilda öfningsstunder,
om hvilka flere föreningar enas,
vara att föredraga.
Angående de öfriga funktioner, som
beklädas inom vanliga föreningar, vill jag
blott nämna, att det är nog godt och väl,
det den redbaraste utses till kassör, men
kontrollen bör under alla omständigheter vara
sträng, icke af misstänksamhet utan för att
förekomma slarf och misstag.
Sekreterarens post kräfver kanske mäst
intelligens. Åtminstone om hans protokoll
skola utgöra en träffande bild af
sammankomsten. Nu höra vanligtvis
protokollen till det allra tråkigaste: torra
paragrafer, hvaraf den första traditionellt lyder:
»Ordföranden öppnade sammanträdet» etc.,
och såsom slutkläm heter det: »Klockan
..... förklarade ordförande sammanträdet
afslutadt».
Allt förtryck vare bannlyst från våra
föreningar! Kallgrinet likaså. Majoriteten
— om den icke nota bene anser sig
ofelbar — vinnlägga sig om, att dess sätt
gent emot minoriteten ej blir öfversittarens.
Så kan, oaktadt meningsskiljaktigheter,
kamratandan hållas oppe. Föreningen blir icke
såsom ofta nu en större eller mindre klicks
dansbana, utan så att säga det gemensamma
hemmet, där man någon gång efter
dagens tunga släp kan erhålla vederkvickelse,
nytta och nöje.
För mycket skämmer dock allt.
Oupphörliga hoptrumningar bli lätt till
förbannelse i stället för till gagn.
En friskare, gladare ton vare rådande
i våra föreningar! Äro så alla besjälade
af samma vilja: att uträtta något, skall för
visso de nutida bristerna försvinna af sig
själfva, och målet: arbetareklassens frigörelse,
slafveriets och förtryckets upphäfvande närma
sig allt mer och mer.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
