Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionens opgave af Björnstjerne Björnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oriktig öfversättning, dels på oriktig
tolkning.
Men har Norge aldrig, d. v. s. icke en
gång genom Kielertraktaten blifvit
öfverlemnadt till Sverige, så har unionen mellan
Sverige och Norge heller aldrig haft eller
kunnat ha till uppgift att lägga Norge
under svensk öfverhöghet.
Enligt riksakten är unionens uppgift:
ett försvarsförbund under en gemensam
dynasti, detta och intet annat.
Enligt riksakten vill detta säga: — först,
att det skall råda fred mellan de två folken
(hvarför det också är gjordt omöjligt för det
ena att blanda sig i det andras
angelägenheter) ; dernäst, att de två folken skola stå
hvarandra bi under krig utifrån; slutligen att
som en ytterligare borgen härför dynastien
skall vara gemensam.
Men alltsammans detta är endast
uppgiftens yttre form, dess juridiska lydelse.
Innanför denna kam försvarsförbundet arta
sig ytterst olika.
Från början uppfattades det såsom en
militärisk och diplomatisk enhet, ett enda svärd
i en enväldig konungs hand. Småningom
togo fredens intressen ut sin rätt, och
försvarsförbundet betraktades såsom en
handelsflotta under två flaggor, skyddade af
örlogsskepp, eller som två folks arbete, tryggadt
af god sammanhållning.
Men åter har Europa förvandlat sig till ett
krigsläger, och åter uppfattas
försvarsförbundet såsom så och så många trupper, så
och så många örlogsskepp, fästningar,
strategiska jernvägar — d. ä. som en enda
militärisk vakttjenst och en enda diplomatisk
vakttjenst (förposter åt den förra).
Intill nyligen voro alla goda medborgare
eniga härom; försvarsförbundets uppgift var
såsom militärvännerna och diplomaterna ville
ha den.
Men så kom tviflet! De stora
militärstaternas rustningar blefvo så öfverväldigande,
att våra egna omöjligt kunde förslå. I alla
händelser icke utan utgifter, som militarister
och diplomater funo moraliskt försvarliga,
men icke vi andra.
Och då sporde vi oss sjelfva: hvad vill
försvarsförbundet säga annat, än att vi två
folk, när vi hålla fred inbördes, bo så helt
utanför hela det europeiska krigshelvetet, att
vi också vilja stå utanför.
Försvarsförbundets uppgift mena vi, är
naturbestämd genom ländernas läge ; den
innebär den strängaste neutralitet. Men detta
åter betyder: att vi böra arbeta på
upprättandet af en fast europeisk skiljedomstol, så
att alla stridigheter, som vi kunna råka i
med andra folk, kunna hänskjutas till denna.
Vidare: att vi böra arbeta på, att de stora
krigförande makterna på en konferens
högtidligt utfästa sig att respektera de små
staternas neutralitet. Det är på tiden, att
kriget inskränkes till dem det angår.
Aldrig har stämningen härför varit starkare,
aldrig utsikten till, att det ändtligen skall
lyckas, varit större.
Vi se alltså försvarsförbundets uppgift i
vårt nationela arbete, värnadt af vårt eget
oberoende, vår inbördes enighet och af
fredstraktater. Denna uppgift, mena vi, är
naturbestämd, af vår ensliga boplats, af vår
ringa folkmängd, och af dyrköpt historisk
erfarenhet. Den kan fasthållas och
genomföras, derför att vi äro två fria, två
upplysta folk, respekterade öfver hela verlden.
Jemte det att försvarsförbundet har en
gemensam uppgift har hvarje folk sin särskilda.
Norges är gifven genom dess
näringskällor, deribland särskildt dess sjöfart och dess
otaliga forsars kraft; än vidare derigenom,
att det redan nu är utan adel, utan första
kammare och snart också skall vara utan
statskyrka. Liksom militarism och
embetsmannavälde ingen synnerlig makt ha, och
efter hand alldeles förlora den, så är också
hvarje bonde sjelfegare; inom kort skall också
hvarje torpare vara detta, och följaktligen
landets framtid ligga i sjelfegande mäns
vilja.
Skulle det då icke betyda något för
Sveriges folkparti och dess särskilda uppgift, att
Norge i fred finge fullfölja sin?
Detta sker endast, när den stora svenska
demokratien uppfattar försvarsförbundets
uppgift såsom gifven här, i det ofvan sagda — och
icke såsom gifven genom urtima riksdagens
beslut eller genom svensk regerings
inblandning i Norges angelägenheter.
Med hälsning från
Björnstjerne Björnson.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
