Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makten från socialistisk ståndpunkt. En orientering af G. H:son-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras auktoritetstro och fruktan för den
enskilde, som kvarhåller dem i deras beroende
och gör därigenom det möjligt att
uppehålla förtrycket och den ekonomiska
utpressningen.
De intelligentare minoriteternas och
enskilda pensoners våldsamma förorättande af
organiserade rof- och herrsklystna makter,
hvilka stödja sig på majoriteter, som å sin
sida lyda af oförstånd; — det har varit
herraväldets väsen i alla tider, i alla
land och i alla hittills varande politiska
författningar, från den absoluta monarkin
ända till den demokratiska republiken.
Under medeltiden var det förnämligast
kyrkan, d. v. s. påfveväldet, som spelade
den nyss kännetecknade herrskarrollen; den
religiösa öfvertron var den särskilda formen
af massornas oförstånd, på hvilket kyrkan
stödde sig. Offren voro i synnerhet de
banbrytande upptäckarne på det
naturvetenskapliga området. Analogt därmed
kunde man tala om en byråkratisk öfvertro
hos massorna i nuvarande tid; denna skulle
bestå i tron på nödvändigheten af en
egentlig regering, d. v. s. en styrande, ledande
och med tvångsmedel utrustad centralmakt.
Invändningarne mot den demokratiska
principen äro lyckligtvis nu för tiden redan
många trots all demagogi eller snarare till
en del just i följd däraf. Grundvillfarelsen
ligger uppenbarligen i den tysta
förutsättningen, att en »öfverhet» är nödvändig,
huru beskaffad den än må vara. Den, som
härutinnan känner sig tveksam, vill jag
rekommendera följande betraktelse.
Det skall röstas om någonting.
Majoriteten kommer att fälla utslaget, och
minoriteten skall varda tvungen att foga sig
därefter. Tänka vi oss nu t. ex. frågan
om religionsundervisning i en gemensam
skola underkastad folkomröstning.
Resultatet skall bli olika, allt efter som man
låter stockholmarne eller, alla svenskarne
rösta. Ega bönderna och andra, hvilka
stå under starkt inflytande af prästerna,
rätt att tvinga de mer upplysta storstäderna
att låta undervisa sina barn i religion,
därför att de förra äro »fler», än de senare?
Men låt oss gå ett steg längre. Hvarför
låta svenskarne och endast svenskarne rösta
och icke till äfventyrs alla européer eller
åtminstone ryssarne? Den politiska
förreningen under ett »regenthus» skall väl
dock ingen anse som bestämmande. Det
gemensamma språket nyttar häller intet.
Man tänke på svensk-amerikanerna och
tysk-schweizarne, eller man erinre sig
Österrike, som till följd af folkuppblandningen
därstädes blifvit kalladt
germanisk-slavisk-romanisk-semitisk-mosaik. Men låt äfven
blott stockholmarne rösta. Tvang man mig
att välja mellan Moses och Darwin, så
beslöt äfven jag mig i alla händelser för den senare,
men gaf man mig min frihet, så ljöde svaret:
ingen af de bägge. Majoriteten bland
stockholmarne har påtagligen ingen rätt att
tvinga mig till att låta undervisa mina
barn i hvad som den håller för godt, men
som jag anser vara förvändt eller blott
delvis riktigt. Vore stockholmarne berättigade
att tvinga mig därtill, så kunde med lika
så god rätt provinserna tvinga Stockholm
till bibeln eller ryssarne svenskarne till
popen (rysk präst) båda sätten vore
flertalets rätt, bäggedera »demokrati».
Den, som har svårt att öfvervinna
föreställningen om nödvändigheten af en
centralregering, må komma ihåg, att för
närvarande äro de enskilda nationaliteterna
själfständiga; att motsatsen, exempelvis en
tvungen förening af Tyskland och Ryssland,
ofelbart skulle leda till oförrätt mot de
mindre talrika, men framskridna tyskarne af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
