Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Porträtten. - Kvinnan och humanitetsfrågorna af A. F. Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
årtusenden lefvat. Kvinnorna ha varit undertryckta
och tillbakasatta. Deraf olikheten. När de
ernå full likställighet med männen, få
samma tillfällen till utveckliug i alla
hänseenden som dessa, skall, menar man, skilnaden
mellan könen i andligt hänseende
småningom försvinna.
Denna uppfattning är, enligt vårt
förmenande, oriktig och ytlig. Det fins ingen sådan
dualism mellan kroppsligt och andligt, att
tvänne menskliga varelser skulle kunna vara
hvarandra så olika i anseende till kroppen som
en man och en kvinna och dock alldeles
lika till själen. Den kroppsliga olikheten
har sin grund i en själisk. När de
nuvarande hindren för en fri utveckling af
kvinnans anlag och förmögenheter falla bort,
skall denna olikhet icke blifva mindre utan
snarare större. Men denna olikhet skall
ingalunda blifva någon underlägsenhet å
kvinnans sida. Mannen och kvinnan skola vara
jemlika, men ej likadana. Långt ifrån att
af deras naturliga olikhet draga den
slutsatsen, att kvinnan fortfarande bör vara
utesluten från de verksamhetsområden, hvilka
hittills varit mannen förbehållna, draga vi
deraf tvärtom den slutsatsen, att dessa
verksamhetsområden böra öppnas för henne.
Kvinnans inflytande behöfves i religion,
vetenskap, konst, literatur och på samhällslifvets
alla områden för att medkänslans,
barmhertighetens, kärlekens element, som
väsentligen tillhör den kvinliga naturen der den
ej missriktats och kommit på afvägar — skall
der kunna göra sig gällande i stället för
den mera ensidigt förståndsmässiga riktning,
som på alla dessa områden varit
förherskande till följd af att denna natur der allt
för litet fått göra sig gällande.
Om icke kyrkans dogmsystem utbildats
endast af män, utan äfven ett kvinligt
element der fått göra sig gällande, skulle —
såsom Theodore Parker med rätta anmärkte
-— helt säkert inga sådana dogmer som den
om en evig fördömelse ha blifvit herskande.
Och å andra sidan skulle man, när en
andlig frigörelsekamp började, icke ha kastat
ut barnet med badvattnet, icke ha
proklamerat gudsförnekelse och kristendomshat, om
icke det manliga elementet med dess
intellektualistiska ensidighet alltför
öfvervägande fått gifva dessa rörelser deras pregel.
Om inom vetenskapen det manliga
elementet icke varit så uteslutande rådande, skulle
t. ex. säkert icke det afskyvärdaste
djurplågeri ha gjorts till ett af de förnämsta
forskningsmedlen för kännedomen om den animala
och menskliga organismens lifsfunktioner.
Om på konstens område den kvinliga
naturen fått taga ut sin rätt, skulle den
ensidighet, som består i att betrakta det sköna
såsom totalt skildt från och oberoende af det
moraliskt goda, säkerligen ej ha vunnit så
stort insteg. Om kvinnan fått utöfva ett
mera verksamt inflytande på det politiska
och sociala lifvet, skulle säkert icke under
långa tidrymder och ända till våra dagar
fattigdom, laster och krig ha ansetts för
ett oundvikligt ondt och betraktats såsom
nödvändiga moment i det helas utveckling.
Sant är, att då dessa missriktningar
och falska åskådningar en gång vunnit
insteg, ha de — åtminstone de flesta af dem
— gokänts och försvarats af kvinnor så
väl som af män, ty de förra så väl som de
senare ha uppfostrats och vuxit in i de
rådande åskådningarna och tankeriktningarna
eller — i fråga om nya åsigter — af brist
på andlig sjelfständighet ryckts med af de
rent negativa strömningarna. Vi mena blott,
att om kvinnorna få utveckla sig enligt sin
kvinliga natur och sedan göra sin insats i
den allmänna kulturutvecklingen, skall denna
få en annan karaktär än hittills. Känslan,
hjertat skall deri få mera utrymme. Den
skall blifva mera rent mensklig, mera
harmonisk, emedan de båda olika menskliga
naturerna, den manliga och den kvinliga, i
densamma förena sig.
A. F. Å.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
