Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1895 / 17 (1891) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Absalon af Axel Danielsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och, majestätiskt upphöjd som vår sol, af ingen undflys kan, ej ens i döden. Ve Er, som förolämpen denna makt, som kejsare och kungar re’n till fota lagt och straffar strängt den hennes planer motstår och icke vandrar ödmjukt uti rätta fotspår, Ni sett hur himlens blixt förtorka kan det gröna träd dess stråle hann; så vissnar ock till död i evighet det män’sko’barn, som i sin fåvitskhet djärfs lyfta handen emot kyrkans förste, ty bannets stråle träffar minst som störste. Och se’n man tvingat kejsarn till Canossa, man kan väl några sturska bönder krossa.

(Tumult. Bönderna tränga fram mot erke- biskopen, som förgäfves söker återfå ordet.)

Truls. (I jämmerlig ton.) Ers nåd, o gör för mig ett undantag, när Eder svåra bulla steks en dag åt dessa dumma bönder, som ej fatta, att man till presterskapet måste skatta. Väl är jag jord- och arflös, men min moster, en moster, som jag ej för guld vill mista, har qvar sin katt, som nyss fick tio foster. De nio har jag dränkt, här är det sista.

(Truls vill öfverlemna sin tionde. Skratt. Därpå tilltager tumultet. Erkebiskopen, som känner sig för svag att göra motstånd, drar sig undan med sina ryttare, förföljd af bönderne).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>