Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1895 / 19 (1891) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Absalon af Axel Danielsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Peter Lange. Än mer, en af de ärelösa glömda, som bli i häfdens djupsta mörker gömda. Jag var en hofman, fast jag ärligt stred, af kärlek till mitt folk i bondens led.

(Dör.)

Bönder komma flyende öfver platsen. Många falla döende ned. Elna, som störtat ut ur prestgården, följd af Edser, ger dem vin ur en flaska.

Åke Tubbesson.

(Dödligt sårad. Söker förgäfves samla de flyende till ny strid.)

Nu är det slut, vi fått ett dödligt slag och ende lefvande på platsen jag!

(Faller omkull.)

Så dör jag nöjd, fastän i bitter sorg; att dö är bättre än att lefva skammen. Och ointaglig, bisp, är nu din borg! Det fins ej längre räddning. Amen!

(En af Absalons ryttare spränger fram och genomborrar honom med sin lans.)

Riddaren. Det var ett sting som genom sekler käns. Vid sådan syn i barmen hjärtat bräns. Du, tappra folk, det sista var bland alla som hopplöst sett sin frihet kväfd i blod.

(Lutar sig öfver Åke Tubbesson.)

När skola väl de domsbasuner skalla då man ditt minne firar, kämpe god?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>