Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När hjälpen kom af Emil Rylander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I kalla stugan intet ljus dock tändes,
Ty förra natten det till slut ju brändes; —
På härden glimmar ej den minsta glöd
ly ock på bränsle är det största nöd.
Dock sömnens genius sin valmo sprider
Och snart försänkt i drömmens värld hon glider
In i lycksalighetens sälla hamn,
Som öppnar kärleksfullt sin trygga famn. —
Snart hvirflar snön i väldig dans kring fälten
Den drifves hop i metershöga bälten
Den blandar sig med snön som molnen ger
Och döljer allt uti en mörk rnystér.
En ensam man sig då försöker leta
Ull rätter väg — han mäktar knappt arbeta
Sig genom knähög snö uppå den stig
Som för den trötte vandrarn hem till sig.
Han fram till målet slutligen dock hinner:
Af hemlig oro nu hans hjärta; brinner:
Han öppnar dörren — han skyndar in
För att få glädja kära makan sin.
Nu är han rik, så rik som han kan blifva,
Han har båd’ ved och ljus och mat att henne gifva,
Sin börda uti hast han kvitt sig gör
Då ingen välkomsthälsning än han hör.
Han elddon fattar — ~ljuset hastigt tänder —
En kärlig blick han mot sin maka sänder, >
Men hon tycks slumra ljuft i tarflig bädd,
Af dyster aning känner han sig rädd. -
Han därför knappt sig sakta vågar närma
Sin högsta skatt, och med en kyss den värma —
Men läppen som han kysste iskall var,
En tår i stelnat öga än satt kvar.
Hvad var det mer att han en like funnit
Som hjälpen gaf? Hvad hade han väl vunnit
Den arme mannen uti nödens stund,
Då nu hans hela sällhet gått till grund?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
