Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Vårt eget hus, några ord om Folkets Hus i Stockholm. Af G. Gerhard Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delvis skänkta. Inköpen ha gjorts i samråd med svenska konstnärer
och konstintresserade.
Hvilken upplyftande, fostrande betydelse skall icke Folkets Hus
konstnärliga utsmyckning komma att få i en framtid! Att lära sig förstå
konsten, intressera sig för den, älska den, det är af en ovärderlig
betydelse för arbetarne såsom klass och såsom enskilda individer. Med
konsten till folket följer kulturen till folket, med lifsbehofvens höjande
och förädlande följer också deras naturliga tillfredsställande.
Att i arbetarnes eget hus bjuda dem på den rikligaste ljustillgång,
ljusa, rena väggytor, smakfulla orneringar, en enkel och ögat tilltalande
armatur, en behagfull inredning och en konstnärlig inre och yttre
utsmyckning i de salar, där de skola samlas till rådplägning eller förnöjelse —
det måste ha sin goda verkan och det måste hos arbetarne skapa just
behofven af luft, färg och ljus. Till hemmen föras dessa behof in, så
småningom märkes det förädlande inflytande, som nya behof och nya kraf
utöfva, och så småningom märker man huru det nya släktet lärt sig
förstå och få del af hvad som förut blef de små undanhållet.
Inom Folkets Hus skall gifvas rum för allt, som afser att höja
arbetareklassen, där skola konstens och litteraturens mästerverk
representeras, där skola vetenskapens segrar komma att förkunnas för
uppmärksamt lyssnande åhörare.
❖
»I förrgår afton nedtogs den sista spiran af byggnadsställningen, i
går morse bortforslades de sista resterna af byggnadsplanket och ett
par timmar därefter hissades på den åt strömmen vettande fasaden
broderskapets och framåtskridandets stolta tecken — den röda flaggan.
Det stora verket var fullbordadt och för de talrikt kringströfvande,
nyfikna skarorna utbredde sig Arbetarebörsens palats med sina kraftiga linier,
med hela sin imponerande arkitektur.
Det var den segrande kraftens fröjd öfver besegrade hinder i dessa
blickar, som mätte den väldiga byggnaden från tak till fot, från hörn
till hörn, det var det hvitlysande hoppets entusiasm i detta sorl af
samtal, som fylde luften, och liksom för att deltaga i skarornas jubel,
hade dagen klädt sig i sin grannaste sol och sin vackraste himmel.»
Ja, så högstämdt skref vännen Carleson i den Lucifer, som utkom
till julen 1893, således för 8 år sedan, och han tog sig före att datera sin
skildring: »Stockholm den 6 augusti 1900». På sju år, menade han
således, skulle arbetarerörelsen i Stockholm kunna skaffa sig ett hus —
och spådomen gick ju nästan i uppfyllelse.
Det var för resten en rolig historia, den där, och uppslaget var
synnerligen fyndigt. Icke endast »ramen» till det stora utförliga refe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
