Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Slutet af Carlasagan. Af Gunnar Hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappt en aln i höjd, täljer sitt tysta men mäktiga språk: 1719 —
ändpunkten af en saga, hvars hjälte en gång var Europas skräck.
Stenen, blygsam, fattig, skrumpen och ful likt den utslitna gamla
hästskon i vägens modd, täljer lefnadens mörka skuggors ting. Täljer
om lif, täljer om död, om krigets sorger och skam och nöd och kval
och ve.
— Fattiga sten! — du restes en solskensdag om våren, restes
af två par arbetshänder, af far och son, just dåj ett par småflickor från
Finland, ett turistpar, ströko vägen förbi att trampa bland släktingarnas
grafvar, gifvande det enda de hade: en granbarr-krans åt grafvens märke,
stenen.
Och hennes tår, ena flickans, ättlingen i femte led af Armfelt,
härföraren, föll brännhet på stenen och sken i solen som diamant —
stenens fagraste minne!
Hennes tår var barnets, oskuldens tår vid tanken på krig och
krigets sorger och kval och nöd och natt och synd och ve.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
