Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Arbetarne och idrotten. Af G. Gerhard Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägar, dem nutida samfundsförhållanden öppnat för oss, söka gifva detta
vårt sträfvande alltmera ökad styrka och fart?
Om alla människor lärde sig simma så skulle de drunknades antal
naturligtvis alltmer förminskas, om alla människor gymnastiserat och
härdat sig genom idrottsliga öfningar, så skulle olyckornas antal betydligt
reduceras — ty hur många olyckor inträffa icke till följd af drumlighet
och ovighet?
Men man kan inte så lätt få alla människor att lära sig simma.
Därför fordras ett oerhördt arbete, som icke uteslutande får bestå uti
den rent teoretiska eller praktiska undervisningen, utan som måste
förenas med åtskilliga lockmedel innan man får vissa element så långt att
de verkligen börja intressera sig för dylikt. Att hoppa från en
trampolin har egentligen ingen praktisk nytta med sig, kan man ju tycka,
men detta härdar dock idrottsmannen, stärker hans muskler och lär
honom behärska sin kropp samt skaffar honom en själens spänstighet
och ett knappast af någon eventualitet förbrylladt sinne. Men så är
detta hoppande på samma gång vackert och estetiskt; det verkar —
och detta är kanske det viktigaste — upplifvande och lockande på
åskådarna, som därigenom få lust för denna idrott eller åtminstone
komma underfund med att vatten i själfva verket inte är ett så farligt
ämne att röra sig uti.
Och om man så, för att på annat sätt väcka uppmärksamhet på
simkonsten, äfven anordnar en och annan kappsimning så äro dessa
mycket väl försvarbara, äfven om de för en och annan skulle anses gå
till öfverdrift i något afseende.
Detta om simidrotten och det gäller all idrott, som har till
ändamål att stärka kropp och själ.
Vi måste se saken i stort och icke himla oss allt för mycket
öfver sportens mer eller mindre beklagansvärda offer.
Genom täflingarne, som ju visst icke alltid äro så njutbara för
ögat, utsås dock ofta det första fröet till ett idrottslifs behof. De verka,
dessa täflingar — äfven om de gälla en så anskrämligt ful sport som
längdåkning på skridskor, hvilken är lika ful som konståkningen är
vacker — de verka, säga vi, dock upplifvande och eggande på dem hvilka
förut kanske stält sig alldeles oemottagliga för allt hvad idrott heter.
En täflande velocipedryttare, hvilken som en halfuppfäld knif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
