Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Då sången tystnade... Af Leisa Schartau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då sången tystnade...
orbom r>oro jorbens sfogar fyemtrist
^ör en frib, som mänsfan albrig anat.
Djupa, unberbara be sig sträcfte,
ijämntabe af ingen, öfr>er tnbber,
fjmlfas gränser satts utaf ben fyögste.
2Hot en bögblå fytmmel fyögt sig reste,
33ilb af fraft ocl? sfönfyet, ursfogsjättar,
^lätanbe ett l?ärligt tyr>alf af grönsfa,
(Benom f?r>ilfet solens gyllne strålar
Blott meb möba trängbe stg att fyssa
^ärg ocl? lif t blommors rifa sfara,
Som t mossans buttfel tråbbe ringbans.
Djup r>ar tystna’n, som fyärinne råbbe,
2lnbaftsfull, en aning lif, som oäntar
Det, som är för stort att funna fattas. —
£}ör, bå flinga plötsligt genom rymben,
Coner, Ipilfa tycfas genljub r>ara
2lf en fyarmoni för sfön för jorben.
Ursfog blir till fyelga tempelsalar,
(Dd? naturen stämmer in i lofsång,
Som för första gången fyöjts till Sfapar’n,
3ublanbe af en bemngab sfara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
