Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Tillbaka till landet. Af Anders Roswall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
outhärdlig, och som med bäfvan emotse ett ytterligare »framåtskridande»,
tycka sig knappast kunna få höra ett mera originelt rop, en tanke,
som mera har nyhetens behag än just det der gamla Rousseauska,
»tillbaka till landet, till enkelhet och natur!» För dem, som i denna
rastlösa tid ännu ge sig ro att lyssna till ett sådant ord, ljuder det
som en sabbatsringning, ett verkligt »fräls oss ifrån ondo».
Många tecken tyda också på, att denna gammalmodiga tanke
besitter lifskraft. Ty den sätter menniskorna i rörelse. Se, hur de
strömma ut från storstäderna och söka sin tillflykt i mer eller mindre
landtliga förstäder eller villasamhällen i städernas närhet, så snart som
endast omständigheterna medgifva det. Ehuru vår egen lilla
hufvudstad är en landtlig idyll i jämförelse med andra hufvudstäder — om
också dess gatubuller öfverträffar äfven millionstädernas — se vi likvisst
flerdubbla kransar af ännu landtligare småsamhällen kristallisera ut rundt
om densamma, ofta på flere mils afstånd; om också dessa småsamhällen
långt ifrån alltid äro ideala, så erbjuda de dock långt flere af lifvets
naturliga betingelser, än hvad den hyrda golfytan vid storstadsgatan bjuder.
Storindustrien verkar som ett krig; den riktar några få med ett
oerhördt byte, men slukar massor af menniskor och sköflar
hänsynslöst land och rike, om det så faller den in. Vi behöfva endast se på
några af våra norrländska industrigrenar. Stora sträckor sköflas på
skog, befolkningen förlorar själfständigheten och de värdefulla
malm-bärgen komma i främmande händer. Den alltför lifskraftiga
bryggeriindustrien öfversvämmar landet med fasta och rullande krogar och
dränker hela folket i sina högst tvifvelaktiga produkter; andra
industrigrenar, som i och för sig äro berättigade och kanske nödvändiga,
rycka landets kraftigaste element bort ur de förhållanden, som, för att
citera grefve Tolstoy, »mest bidraga till sedlighet och lycka —
familje-lifvet och det fria, hälsosamma, omväxlande, förnuftiga
jordbruksarbetet» och förvandlar dem till hopar af missnöjde, som hvarken
hygieniska eller ekonomiska förbättringar kunna tillfredsställa, så länge
deras arbete icke ger dem någon glädje, och de sakna omvexling och
lifvets naturliga äggelser.
Men det fins också industrier, som bygga på vårt land,
industrigrenar, som öka landets naturliga hjälpkällor, befrämja ett sundt och
sedligt lif, behålla menniskorna på landsbygden och öka den sjelf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
