Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Vaggvisan, ett Jämtlandsmotiv. Af Saxon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGGVISAN, o c o
ETT JÄMTLANDSMOTI V
AF 00000000
SAXON. O O O O O O
)ag hade aldrig tänkt mig möjligheten att ens med förbundna
ögon kunna gå vilse på ett så föga villsamt fjäll som
Falk-fångarfjället. Men jag vardt inhvärfd i ett moln så tätt, att
jag ej såg tre steg framför mig. Och någon kompass hade
jag ej med. Sålunda hände det, att jag först sent på kvällen kom
fram till fäbodvallen i Högläkaredalen. Det var icke att tänka på att
få någon båt öfver Dalsjön, och jag hade följaktligen ingenting annat
att göra än att stanna i Högläkaredalen öfver natten.
I första bodstuga bad jag om natthärbärge.
»Nej, vi ha öfverfullt, men hos Stor-Ingborg, där borta är det
god plats.»
Alltså förfogade jag mig till Stor-Ingborg, en medelålders
bondhustru, som fått epitetet stor på grund af sina sex fot och en tvärhand
samt sitt resoluta utseende. Hos henne fick jag husly, och snart satt
jag framför en doftande kopp kaffe, som gjorde godt i min frusna
lekamen.
Stor-Ingborg var lika språksam som välvillig. Sedan kaffet var
inmundigadt, placerade hon mig framför brasan, och när hon stökat
undan på kaffebordet, satte hon sig bredvid mig och begynte prata.
Samtalet rörde sig om allt möjligt. Så när jag skulle gå och lägga
mig, sade hon:
»Han ser mig just inte ut att vara bangen, ifall han skulle få se
eller höra något oknytt.»
Jag smålog naturligtvis smickrad åt hennes ord och sporde:
»Spökar det då här?»
»Anej, inte preois. Det är bara en storsa, som brukar gå här
utanför i skogen och sjunga ibland.»
»En vaggvisa?»
»Hur kan han veta det?»
»Emedan hon har mördat ett barn, förstås.»
»Har han då hört talas om det?»
»Nej, men det är alltid så, när det spökar i fäbodstugorna. Det
är endast flickans historia, som växlar. Och den här flickstackarens
öde talar ni nog om för mig, om jag ber vackert.»
»Det skall jag göra, eftersom han sade ’flickstackaren’. Ty det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
