Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Ny väg för de unge. Af Karl Börjesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga sig stå i opposition mot samhället. Och bredvid de öfriga stora
frågorna, ligger just hoppet att denna rörelse skall kunna verka
reformert befruktande inom partiet. Tiden verkar förlamande på ett parti
och det socialdemokratiska undgår ej heller sitt öde. När den första
hejdlösa utvecklingen är förbi, slumrar man gerna in till hvila, med
den trygghet, som den eger, hvilken har ett väl fyldt kassaskåp och
ser de väldiga sifrorna i en medlemsmatrikel blifva allt större. Allt
mer börjar man känna en intim förbindelse med det bestående och
det bestående skänker alltid sin aktning åt det som tynger och är
stort till volymen. Detta är ej döden, men det har tendenser att hindra
utvecklingen af friare institutioner och ett fortsatt framtågande emot
det slutliga målet, som för oss socialister är proletariatets
fullständiga ekonomiska frigörelse. Att samla alla dessa, som önska bevaka
partiets intressen, samt hindra försumpning och alltför smutsig
kompromiss, det blir en nödvändighet för den nya ungdomsrörelsen.
Låt oss blott tänka på det taktiskt grofva felet med
tvångs-anslutningen 1898, som trots alla »omläggningar», har satt en
outplånlig fläck på Sveriges arbetarerörelse, så skola vi observera, att
en samlad skara goda socialister hade genom planmässig agitation
kunnat hindra detta nedtrampande af frihetens högsta principer från ett
parti, som likt det socialdemokratiska i detta afseende annars ställer upp
så höga fordringar, åtminstone på papperet. Och för att se ännu
närmare fram i tiden på de händelser som föregick militarismens och
reaktionens senaste triumf, så hade nog den vacklande och eftergifna
hållning, partiet intog från maj senaste året och som fick ett så pregnant
uttryck i åtskilliga artiklar under denna tid i »Socialdemokraten» samt
det kostliga dokument, som heter »Manifest till Sveriges arbetare»,
undertecknadt af partistyrelsen, kunnat undvikas, om det funnits en
starkare opposition, som med förenade krafter hade samlat partiet till
enigt och konsekvent uppträdande redan från början och ej såsom nu
skedde först i elfte timmen. Vi vilja framhålla, att här var just ett
tillfälle för Sveriges arbetare att göra sina fordringar hörda;
öfver-rumplingen från de konservativa och de i generalstabens himmel nu
saligen vordna liberala och radikala redaktörerna, kunde här besvarats
med allt bestämdare kraf och tydliga bevis på att man blott ämnade
låta värnepliktsfrågan lösas af en riksdag under den allmänna
rösträttens tecken. Många liberaler och frisinnade utan parti vid detta
tillfälle, skulle, enligt hvad alla tecken visade, i detta hafva funnit en
stor handling, kring hvilken äfven de kunnat fylka sig.
Emot allt skryt om de svenska socialdemokraternas intressen för
kulturella spörsmål, deras kunskaper och kännedom om vår tid och
dess sociala sträfvanden, bryter sig den nästan förherskande okunnig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
