Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Där Petter huserat, af Sven Linnborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På vägen till en bror längre bort i byn mötte Hans denne. Hans
blef icke igenkänd, hvarför han skrapade på sin bror, att bättre sköta
om de två utlefvade gamle, men fick till svar: »de’ vi ha gått och tänkt
på, de’ ä’ att skutt ihjäl dom, så slipper dom lefva.»
Hans gick till en syster, som aldrig varit gift. I fattigare hem
hade han aldrig satt sin fot. Hon hade en gryta att koka i, gröt ibland,
men kaffe för det mästa. Hans blef dock bjuden på bränvin.
Men barn hade hon. Sönerna voro ute i skogarne här och där,
mer visste hon ej och döttrarne undvek hon att berätta om.
Hans gick bedröfvad bort till Lisbets hem, förr socknens största
och bästa gård. Lisbets bror var arrendator åt bolaget, for omkring,
bytte hästar och kucklade med brännvin bland skogsfinnarne, som slogo
honom i trasor, då bränvinet tagit slut.
Hans gick från gård till gård. Han fann ingen, som hade pängar
ens till snus. Bränvin bytte de till sig för gamla redskap och seldon
och potatis åt timmerkörare. Hvad de icke kunde byta till sig, det
skaffade vissa kvinfolk för viss erkänsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
