Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Där Petter huserat, af Sven Linnborg - Akta skogen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skatt, som lockat och än i däg lockar hälsingen till illdöd, röfveri och
brott.
Hvarken Finnkorpen eller Hans saknades i Öringåbygden.
Släg-tens sista kvarlefva lefde i sus och dus. De glömde den uthuggna
skogen, de förfallna husen, de utmagrade tegarne, de utsvultna
häst-krakarne, som släpat bort skogens sista pinnar och väntade på att få
ett slag i skallen som enda lön.
Kyrkogården, slägtingarnes och dödens åker, den enda som frodas,
frodas af ogräs, står som en skräck midt i bygden. Murknade och
trasiga med utplånade namn stå vårdarne, simpla, omålade träkors, hvars
tvärträn vinden kastat kring, äng och hed och i landvägsdiken, där
druckne sofva.
Då och då hörs tjut i bygden Det är bolagets sista drängar,
som fått bränvin i aflöning.
Bygden är som död och begrafven. Och bygdens små stryka
husville på timmervägarne, där vinden klagar med suckande sus i
dvärgbjörkars små snår.
Så är det milsvidt, i sjumilaskog gånger sjumilaskog — där Dick ...,
där Jack, där Petter huserat.
AKTA SKOGEN!
l^kta skogen! Krafter strömma
m Midt utur hans gröna gömma.
Han är vänfast, trygg och trogen
-Akta skogen!
Åkerns fina brodd han vårdar,
Han ger skydd åt fält och gårdar,
Spar ’din lyx’ men bruka plogen –
Akta skogen!
Han är bondens lifvakt. Bälten
Spänner han till skydd kring fälten
Lossas de blir tomt på logeu —
Om dig »syndapängar bjudas,
Du förråde ej som Judas
Vännen din: låt skogen vara;
Akta skogen!
Honom spara!
Rägn och dagg ur molnens höjder
Lockar han och friska fröjder
Gro, där han står stark och mogen
Faller han, var viss då falla
Glädjens blomster ock. Den kalla
Stormen sköflar, stolt, på färden
Akta skogen !
Dina gärden.
Fryser du, ger han dig värma;
Bränner solen, vill han dig skärma,
Städs att svalka redobogen -
Akta skogen! Välljud strömma
Ljuft utur hans gröna gömma.
Han är vänfast, trygg och trogen -
Akta skogen!
Akta skogen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
