Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Kapitalismens triumf, med bild, af Anton Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de kära anförvandterna och friheten. Men för allt detta har den
flint-hårde kapitalisten intet hjärta. Det var guld — o, guld! — att vinna,
och för guldets gudom viker allt annat här i världen. Alla ädla
känslor tystas ned, alla humanitära hänsyn kastas öfver bord — djuret i
människan får öfverhand. Så dref den låga driften efter byte de
engelska kapitalisterna till det blodiga dåd, som hela den tänkande
världen betraktat med afsky och som alltid skall stå som en
outplånligt ful fläck i Englands historia. Att det var begäret efter profit —
de giriga blickarne på Transvaals guld —, det och ingenting annat,
som äggade de engelska »patrioterna» till krig, är allmänt kändt och
erkändt. Ingen kan, med utsikt att bli trodd, förneka det.
Och nu står Englands främste och hänsynslösaste representant
för »patrioterna» — lika med kapitalistklassen — i begrepp att beskåda
sitt verk. Han ryggar icke tillbaka för att med egna ögon se
öde-läggelsens styggelse. Men han kanske undviker att se styggelsen!
Han kanhända icke har mod att beträda de ställen, där 50 tusentals
människors blod ropar til’ himlen. Han har väl icke häller mod att
träda inom dörrarne till de boningar, där veklagan öfver de fallne
ännu icke tystnat. Nå, det är häller icke hans sak. Han reser som
handelsresande för den del af den engelska nationen, som nu skall se
till, hvad bytet kan bli. Så träffande då bilden till dessa ord är!
Kapitalismen triumferar, piskar och kör med arbetarne, boer och
engelsmän, lika godt hvilken nation de tillhöra. Ja, under det att
boergeneralerna resa omkring för att samla in medel åt de nödlidande och
under det Chamberlain gör sig i ordning att »kolonisera», jubla
kapitalisterna och se i andanom guldklimparne högvis liggande färdiga att
gripas. Och samtidigt — o, sorgliga faktum! — hålla de engelska
soldater, som ej »sitt ödes skam» förstått, möten för att protestera
öfver sin lott. Sedan de kämpat och lidit för kapitalisternas sak —
i fosterlandets namn förstås! -— ha de kastats bort, som man kastar
bort ett obrukbart klädesplagg. Arbetslösa och utan pängar ha
mångfaldiga tusen vandrat omkring i den stora, hemska världsstaden
London, och för att väcka världens uppmärksamhet på sitt bittra öde ha
de offentligt måst säga ifrån, hur de »fosterländske »belöna dem, som
klädt blodig skjorta. Men Chamberlain talar om »civilisation» och
»kultur», innan han reser. En skön civilisation, en skön kultur!
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
