Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Jesu lära om himmelriket, af Helene Ugland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad är nu egentligen kristendomens kärna, och hvad lärde Jesus om
himmelrikets tillkomst?» Ja, hvad lärde Jesus om himmelriket?–För
det första lärde han icke, att människorna skulle komma till himmelriket,
utan att himmelriket skulle komma till människorna; för det andra lärde
han icke, att himmelriket är beläget någonstans öfver molnen, som vår
tids kristna antaga, utan att det skulle skapas här på jorden af och genom
»människans son». För att rätt förstå och fatta denna läras innebörd
kräf-ves det, att man har kännedom om frälsareidén, dess uppkomst, utveckling
och formande ned genom tiderna. Man kan väl egentligen säga, att
fräl-saridén och dualismen äro två tvillingsbröder, oskiljaktiga i sin frändskap
till hvarandra. Dualismen, som förutsätter ett godt och ett ondt högre
väsende, framtvingar nödvändigtvis frälsareidén, och då nu dualismen
egentligen är född af mörkrets och ljusets skiftningar med hvarandra,
så har frälsareidén alltså lika hög ålder som människans fruktan och
hopp — dess uppfattning af naturkrafterna och dessas värkan på
människans vara eller icke vara, är med andra ord lika gammal som
människans första själsgry. Först dock efter långa tiders utveckling
af erfarenheter kom människan så långt, att hon kunde uppfatta högre
väsenden bakom naturkrafternas värkningat. Värkningarna sågo de —
— krafterna kände de icke, och så ställde deras fantasi en gud bakom
ljuset och en gud bakom mörkret — och i denna föreställning finna vi
dualismen. Kärleken till ljuset och fruktan för mörkret, d. v. s. kärleken
till ljusets gud och fruktan för mörkrets, ligger bakom frälsaridén som
dess skapare och formare. Kommer så härtill de yttre förhållanden i
samhällslif och lagar, så kan man bättre fatta messiasidén hos judarna
i samband med frälsareidén hos andra folkslag. Vi se då och begripa
äfven, att messiasidén hos judarne i grunden är den samma som
frälsareidén hos andra folkstammar. Inom parantes må här emellertid
läggas till, att judarnes dualism först framträdde klart efter deras
hemkomst från Babylon, där de lärt känna mörkrets furste, den
judarna sedermera gåfvo namnet Satanas. Framsprungen ur samma
källa, är det alltså klart, att messiasidén hos judafolket kom till
att bära samma prägel som frälsaridén exempelvis hos iraner och
hinduer, och det som är säreget för judarnes messiasidé är dess senare
tillkomna nationella karaktär, hvilken häller icke saknas hos de andra
folkstammarne i deras längtan efter frälsning. Så var ju exempelvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
