Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Arbetarerörelsen och Nykterhetsrörelsen i broderligt famntag, af Fredrik Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utomlands stå vida gynsammare stämda mot en svagare nykterhetsrörelse
än den vårt land har att uppvisa, eller att, för att nu endast nämna ett
par allmänt kända arbetareledare, en Vandervelde i Belgien och en Adler
i Österrike gått före med exemplets makt genom att själfva blifva
absolutister! Sådant är att i handling visa hvad man vill.
Vi kunna icke undgå att i detta sammanhang inregistrera något,
som för de svenska socialdemokraterna borde vara ett tydligt memento,
det faktum, att när arbetarerörelsen i år trots allt lyckats drifva igenom
tre riksdagsrepresentanter direkt ur arbetarnes led, så äro dessa män,
Larsson i Vesterås, Persson i Malmö och Thorsson i Ystad, alla tre
mångåriga absolutister, liksom äfven arbetarekandidaterna på andra platser,
där man icke i år lyckades vinna majoritet, äro kända som verksamma
nykterhetsmän!
Vi vilja icke förneka, vi nykterhetsmän inom arbetarepartiet, att
åskådningen möjligen kunnat vara en annan om vi från början enats om en
gemensam taktik och fört fram den med mera eftertryck, men bättre sent
än aldrig, heter det, och icke så litet torde komma att just i detta
afseende uträttas af den socialdemokratiska nykterhetsgrupp, som i dagarna
konstitueras i hufvudstaden.
Af detta och mycket annat våga vi därför draga den slutsatsen,
att det snart skall här hemma hos oss höra till en svunnen tid, att
arbetarerörelsen och nykterhetsrörelsen stått likgiltiga inför hvarandra.
Tillfällen till gemensamt arbete kunna aldrig saknas; båda äro ju stora
kulturella rörelser, icke minst i hvad det afser att fostra och höja
individen och i sådant individuellt evolutionsarbete kan helt visst mycket
uträttas gemensamt, t. ex. genom föreläsningsföreningar, i skapandet af
goda folk- och arbetarebibliotek o. s. v. Eller när, som på många platser
i landet är fallet, både nykterhetsföreningar och arbetareorganisationer
måste kämpa under svåra lokala förhållanden, — hvad vore då naturligare
än att man enades om, att “här skola vi gemensamt resa ett Folkets
hus, där vi sedan lika gemensamt kunna samlas till fruktbringande
öfver-läggningar“.
Ett samarbete kan således endast vara till gagn för båda rörelserna,
men därför skola dessa icke slappas af i att hvar för sig alltjämt
fortsätta sitt verk, att höja arbetareklassen till en annan och bättre ställning
i materiellt och intellektuellt hänseende. Må dock ingen invagga sig i
den falska tron, att man härmed, med ett samarbete, slår af något på
slutmålet; nej, nykterhetsfolket håller alltjämt fast vid, att ett förbud är
nödvändigt för att få bort ett af mänsklighetens värsta kräftsår, men ett
förbud, lagstadgadt genom öfvertygelsens makt, och lika vissa äro
socialdemokraterna att de en gång skola nå sitt mål, afskaffande af den
privatkapitalistiska eganderätten, som under årtusenden förtryckt folken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
