Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Kristendomen och socialismen – läror ur samma rot, af Jean Boldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tanken föres från dessa ord och glasens klang vid den lysanda
festen till Jordanens stränder. Tycka vi oss icke nästan se honom,
“ människosonen “, vandra där bland de elända och de förtryckta, bland
hungrande, nakna och spetälska. Hans ord ljuda till oss genom tvänne
årtusenden, fruktansvärda i sitt allvar: “Jag var hungrig och I gåfven
mig icke äta; Jag var törstig och I gåfven mig icke dricka: Jag var
husvill, och I härbärgeraden mig icke; naken, och I klädden mig icke;
Jag var sjuk och i häkte, och I sökten mig icke.“
Känslor af broderskap människor emellan och af rättvisa hafva
genom tidsåldrar vunnit i styrka äfven genom de stora religionernas
invärkan. Den åskådning, som ligger till grund för socialismen, är i
mångt ett arf af de läror scfrn predikades af timmermanssonen från Galileen.
När den oförfalskade kristendomens anda väcker längtan efter ett bättre
och rättvisare samhällstillstånd, skall densamma enligt sin natur leda till
socialistiska, kommunistiska eller med dem besjäktade sträfvanden.
Införde icke*de första kristna kommunismen ibland sig! Se hvilken bild
apostlagärningarna gifva af deras lif: “Och uti hela hopen som trodde,
var ett hjärta och en själ; och ingen af dem sade något vara sitt af
det han egde, utan allting var dem gemensamt. Och ingen var häller
ibland dem, som något fattades; ty så många som åkrar eller hus egde,
de sålde dem, och buro värdet för det som de sålt hade, och lade fram för
apostlarnas fötter; och delades hvarjom och enom efter som honombehof var.“
Och hvar finna vi tydligare ord mot de rådande sociala
missförhållandena än bland många af de kristna kyrkofäderna? “Enligt all
rättvisa borde allt tillhöra alla. Det är orättrådigheten som skapat den
enskilda egendomen“ kyrkofadern Clemens ord. “Naturen har inrättat
gemenskap; enskild egendom är orättmätigt tillgrepp“, Ambrosius’ ord.
Kyrkofadern Chrysostomus sade: “Det vore bättre att alla egodelar vore
gemensamma“. (Laveleye: Den moderna socialismen).
Hos människor som icke tränga till sakens kärna, drabbar domen
öfver den nutida kyrkan med orätt öfver den stora religion som kyrkan
falskeligen föregifver sig representera. Årtusendens historie känner dock
knappast till en härligare, mera strålande reformatorsgestalt än Nazaréerns.
En förkastelsedom öfver orättvisor och förtryck mera gripande och sublim
än hans; när har väl en sådan blifvit uttalad?
Likväl vandra de, som i vår tid kämpa för de undertryktas sak,
för det mesta likgiltigt, att icke säga fientligt förbi denne apostel för
mänskligheten, för alla dem som lida och kufvas.
Medmänniska, om vi i dag stå här till tusental församlade i
rättvisans och mänsklighetens namn, då är det ej ur vägen att vi erinra oss
honom, som för sin opposition mot det hemska bestående blef naglad
vid korset. Hans sak är i dag som är korsfäst af den kyrka som
till namnet representer.ar honom. Men ur hans oförfalskade ord har
genom seklerna dock ingjutits i längtande sinnen en frigörelsens ande,
som trotsat mera än pinbänken och bålet. Lösta ur det främmande skal,
hvari man fängslat hans läror, skola dessa skänka vidgad kraft åt dem,
som vilja föra mänsklighetens talan.
Socialismen och Nazaréerns läror äro bägge vuxna ur samma rot.
Hvem skulle icke stå gripen af vördnad för dem bägge; de äro gyllene
frukter på mänsklighetens vårträd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
