Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Skeppar Vesterbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förståndig karl! Men nu sover vi. För står sydosten,
så får vi sjö. Å då behövs vi alla tre i näta! Å tida
i morron!
Och Vesterbom spottade en vacker båge åt
spisen till. Den lyste i glödskenet som en meteor.
Erikson vände sig i sängen och sade: Håhåjaja —
joo! Jaha! Dumskallar! Jaha! Håhåjaja!
*
Vinden går runt men åt fel håll och vi få
nordosten på oss med lä på våra fiskeplatser. Nordosten
är kall, och av min föresats att tvätta ansikte och
händer om morgnarna blir intet. Blåis ligger i
vassbänken nedanför stugan, och tunn is frasar mot
båtsidorna, när vi hämta fångsten i soluppgången.
Vattnet stiger och siar om dåligt väder. Vi lägga ankaret
längre ut och göra fast en tross till i järnringen på
Örkobben. Allt detta sköter Vesterbom om, ty han
förstår makternas språk och bemöter deras hot med
motsvarande försvar. För resten leva vi på abborre
och sik. Vikarna överflöda av strandvrak, salt och
tändstickor ha vi och svagdrickskaggen skäller än,
när man skakar på den.
Här ute finns ingen telefon, ingen post. Men
stundom höra vi tulljaktens motorsmatter ur fjärran.
— Nu ä snokarna ute å tjyvjagar igen, säger
Vesterbom. Di jagar på doktorns marker, dom
jäklarna — ja, han är ju genraldirektör nu förstås. Di
har hund ombord, fast dä ä förbjudet. Alla tullare
skulle halshuggas, d’ä mitt reseft! Tullare ä dom
lataste djur som finns! Som för exempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:07:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/luffen/0029.html
