- Project Runeberg -  Hemma och på luffen /
45

(1939) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När jag förlorade mina guldbågade glasögon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fräser över sundets tvållöddervatten. Jag tar emot den
med ryggen och ena foten spänd mot lä bänk. Båten
lägger sig klagande och knarrande på sidan — dock
icke helt och hållet, då hade jag icke kunnat skriva
det här nu — möjligen — men mina guldbågade
glasögon ge för stort vindfång, krokarna bakom
öronen rätas ut och de guldbågade flyga i en vacker
kurva över bord och försvinna i Östersjöns djup.
Kanske går nu någon äldre, vederhäftig gädda och
verkar dandy med dem därnere. Eller någon
ålderstigen gråsäl, som jag räddat från hungersdöden, sedan
ögonen blivit för svaga för strömmingsfångsten.

Jag stod där hjälplös, ty jag kan icke reda mig
utan glasögon. Guldet omkring dem har jag använt
endast på grund av den gamla satsen: Noblesse
oblige
. Dumma medpassagerare skrattade åt min
olycka, men jag hade redan förut bland dem
upptäckt några fula, halvgamla, av brist på kärlek
förgrämda fröknar, vilkas liv väl är så glädjetomt, att jag
unnar dem det goda skratt, min förlust förskaffade
dem. Ledsen över människornas skadeglädje och
dumhet, gick jag in i röksalongen och började spela
bondtolva, alias mariage, med mitt sällskap. Korten
kan jag skilja på utan glasögon, men inte på modern
litteratur — och det kan för resten göra detsamma.
Och tidningarnas rubriker kan jag läsa — vilket i
dessa dagar är tillräckligt. Ty så långt ha vi gått i
djurisk råhet, att vi tycka det vara en bagatell med
100 man döda och sårade. Skall numerären i det
fallet imponera nämnvärt, bör det vara en million
döda eller av smärta vrålande, på slagfälten
kvarglömda ruttnande människobitar, där kanske bara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:07:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/luffen/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free