Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aeropolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Håken förbistra’t, skulle han inte få göra om det
tjyvtaget.
Fia tog två hastiga årtag och var i land, drog
upp båten på dess slip av algrenar och började
springa hemåt så fort en åttioåring kan springa.
Hon höll upp kjolen, och hennes magra, strumplösa,
bruna ben rörde sig som trumpinnar under särken,
som fladdrade för farten och sommarvinden. Men
ibland stannade hon och betraktade höken. Han såg
ut, som om han ville slå ned någonstans, för han
gjorde ett par svängar i luften. Fia satte ny fart på
sina gamla ben.
Nu var hon redan framme vid potatislandet. Hon
spurtade så hon höll på att tappa andan. Hon sprang
in i hönsgården och satte sig andfådd på trappan till
hönshuset. Därbredvid stod krattan, som hon räfsade
ihop hönslorten med. Den tog hon i sina seniga
händer och avvaktade det, som komma skulle.
Emellertid såg det ut, som om höken denna gång
haft andra avsikter än rov i Fias hönsgård. Han
gjorde några slag i luften och satte kurs norrut.
Men man kan aldrig vara säker! Fia satt kvar på
trappan med krattan i högsta hugg.
Och när Eriksson, mannen och torparen, kom
hem från dikesgrävningen klockan nie på kvällen, satt
gumman ännu kvar, modig och beslutsam och med
krattan i högsta hugg fortfarande.
Men Eriksson, som var en bildad man och
prenumerant på Aftonbladets halvveckoupplaga med
Brokiga Blad som litterär efterrätt, stannade
utanför hönsgården och yttrade, icke utan eftertryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
