Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bylund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligen ett par av barlaststenarna bättre under det
älskade huvudet. Så tar hon ner segel, kliver i land
igen, gör fast en akterända och ger sig i väg uppåt
byn, sedan hon hälsats välkommen med ironiska
tillrop, blandade med icke så litet ohöviskhet, av de
extra tullvaktmästarna.
— Ä, köss mej! svarar fru Bylund med värdighet
och avlägsnar sig med vaggande ron framåt byn.
Ty hon tänker skaffa bostad för sommaren och
hoppas — och vet — att Karlssons gamla sjöbod står
till förfogande.
Karlssons sjöbod är byggd av strandvrak,
plåtbitar och brädlappar. Där finns en sprucken och
rostig järnspis med en gammal stupränna till skorsten.
I ena hörnet av rummet tittar det svenska urberget
upp, och vindarna driva sitt spel därinne bland
nätrester, grästrossändar, maskätna vettar, skötmärken
och långrevslådor. Men längs med sydändan av huset
står en gammal säng på tre ben och med det fjärde
ersatt av en stapel tegelstenar. Det är i denna säng
herrskapet Bylund tänker fortsätta sitt äktenskap till
den korta men fagra nordiska sommarens slut.
Bylund är välkommen hos Karlssons. Ty han är
en glad fagott och betalar för sig. Han förtennar
som en gud, och järnplåten formar sig under hans
konstförfarna händer till vad beställaren vill. Men
han kan många andra knep. Han kan koka
hundolja, som är det bästa att täta stövlar med. Han
kan böta kor och hästar. Och han kan läsa upp
verser, som äro så svinaktiga, att fruntimmerna
nästan vill gå ut. Bylund kan, han! Och sjunger
gör han med drillar och krusiduller på varenda ton,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
