Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För ankar under Enskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Åja, det är väl ingenting heller. Godnatt med
er, pojkar! Godnatt, Blomkvist, sov gott!»
Om en kort stund var vedsågningen i full gång.
Vi hade kommit överens om att icke börja förrän
minst en timme efter godnattagandet. Tiden släpade
sig fram. Blomkvist, som eljest mycket snart brukade
falla in i kören, var denna natt tyst, men sängen
knarrade då han vände sig gång på gång.
Det var i juli och natten var ljus, i varje
fall så ljus att man med litet ansträngning kunde
urskilja de särskilda föremålen i rummet. Nattbrisen
kom vårdträdet, rönnen, att sakta gnissla mot rutan.
Plötsligt skrapade det till under Blomkvists
fållbänk. Han satte sig blixtsnabbt upp. Så blev det tyst
en lång stund. Blomkvist lade sig åter ned.
Men då hände det!
Den drunknades pjäxor började sakta och
släpande marschera ut på golvet, ett — två, ett — två,
på väg mot dörren.
Blomkvist stod upprätt i sängen och med vitt
uppspärrade ögon följde han pjäxornas vandring. Vad
var naturligare än att liket hämtade sin tillhörighet?
Ännu hade pjäxorna icke hunnit längre än mitt
på golvet. Då lutar sig Blomkvist över
fållbänksgaveln, griper byxor och rock, vrålar: »Å Herre
Jösus!!!!» och springer på dörren.
Vi hörde honom skramla med kätting nere vid
stenbryggan, gå i ekan och ro ut med hastiga årtag.
Så försvann han bakom alarna och efter en kort stund
syntes hans fisksump slöra ut genom gattet i väster.
Vi sågo icke Blomkvist mer den sommarn och till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
