Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. Kyrkans urkunder beskrifningar och afteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
vit ifrågavarande handskrifter, kallat den äldre Liber
Da-ficus Lundensis Vetustior och den yngre Liber Daticus
Lundensis Recentior. Vid slutet af den sistnämnda
gåf-voboken underrättas man derom; att erkebiskopen Jöns
Grand 1293 anbefallde, mot äfventyr af bannlysning, det
Liber Daticus eller Cathalogus Sanctorum skulle alltid
förvaras i sakristian och icke derifrån tagas utan
erkebiskopens förordnande eller kapitlets medgifvande, och
att ingen skulle mot samma ansvar fördrista sig att deri
inskrifva något utan erkebiskopens och kapitlets
befallning, och att anteckningarna borde deri göras i närvaro
af trovärdiga män, som blifvit för detta ändamål utsedda
af kapitlet, vidare att ingens namn finge deri inskrifvas,
utan att han gifvit någon skänk till kyrkan erkebiskopen
eller kanikerna, eller utfördt något minnesvärdt företag.
Mogens Madsen har trott och efter honom Arild
Hvit-feldt, att erkebiskopen Jöns Grand låtit ombestyra denna
gåfvobok 3). Langebek förmodar deremot, att bemälte
erkebiskop ingalunda inrättat, utan endast bekräftat
ifrågavarande urkund. Detta bestyrkes ej allenast deraf, att
anteckningarnas innehåll och handstil röja en högre ålder
än bemälte erkebiskops stadgande, utan jemväl deraf,
att det ingalunda deri säges, att gåfvoboken blifvit 1295
inrättad, utan endast, att den skulle på berörda sätt
vårdas och brukas. Under Mogens Madsens och Arild
Hvit-felds tid förvarades ännu den yngre gåfvoboken i Lunds
domkyrka. Den finnes nu på universitetsbibliotheket i
Köpenhamn 4). Det är klart, att såväl minnesboken som
båda gåfvoböckerne, hvilka blifvit, då händelserne
inträffade, under erkebiskoparnas och domherrarnas tillsyn
sammanskrifna, måste ha ali trovärdighet, och att de
således äro af största vigt icke allenast för kyrkans
historia utan jemväl för medeltidens religionsbruk seder och
författningar, hvarföre de företrädesvis följas i denna
beskrifning.
3) Magnus Matthiae, Episc. Eccl. Lund. Ser. p. 90 och Arild Hvitfeldt,
Bispers Krönicke s. 64. 4) Se vidare härom Script. Rer. Dan. T. III. p*
474, 475. T. IV. p. 26, 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
