Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken. Kyrkans byggnadsförhållanden och märkvärdigheter under katholska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
emedan kyrkan aldrig innehaft de hemman, som i
gåf-vobrefvet uppräknas. Sednare författare ha likvisst
förmodat, att de möjligtvis blifvit med tiden utbytta mot
andra; ett bruk, hvilket visserligen ägt rum, innan man
började helt enkelt sekularisera största delen af de
jordagods, som blifvit af konungar och enskilda donerade
till S. Laurentius. Denne konung blef på Urnehoveds
ting 1157 genomborrad med ett kastspjut af Svarte Plog,
hvilken offentligen tillstod sin gerning och förblef derför
en lång tid ostraffad 34).
Från kapitlets stiftelse voro här prester djeknar och
underdjeknar, presbyteri diaconi et subdiaconi, hvilka
tjenstgjorde i kyrkan och residerade i S. Laurent» gamla
och nya kloster. De kallades kaniker, canonici, emedan
de lefde efter en gifven regel, canon. Desse kaniker,
som stodo i nära samband med hvarandra och gingo till
gemensamt bord, hade tidigt till inbördes hjelp och
försvar bildat samfund och brödraskap med de andeliga i
Heligkors- och Allhelgonaklostren i Dalby och Lund. Så
snart underrättelse inlupit om någon broders eller
systers frånfälle, skulle dess namn antecknas i brödernas
minnesbok, jemväl skulle vissa messor med vanliga
högtidligheter hållas och dess årsbegängelse allt framgent firas.
Noggranna reglor för dylika iakttagelser äro i närvaro
af deputerade från Heligkors- och Allhelgonaklostren
affattade 1136 i S. Laurentii kloster. I denna
brödra-förening upptogos sedan de andeliga samfunden i Roskild,
Odense, Viborg, Slesvig, Vestervig på Jutland,
Raven-gersburg och Helmvardeshusen, bådadera i Tyskland35).
Det var ganska naturligt, att, då de andeliga så firade
hvarandras minne, och då man allmänt trodde sig genom
dylika själamessor undslippa skärselden, både konungar
och undersåter skulle med ansenliga uppoffringar söka
för sig erhålla dessa högtidliga och saliggörande årsfester.
34) Anon. Roskild. Chron. Dan. in Script. Rer. Dan. p. 584, 385.
35) Necrol. Lund. in Script. Rer. Dan. T. III. p. 468—472. jemför
Dau-gaard, De Danske Klostre s, 137.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
