Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken. Kyrkans byggnadsförhållanden och märkvärdigheter under katholska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
förra seldet, clå ännu det gamla frimureriets
sinnebildslära var en verklig hemlighet, ganska nöjaktigt
förklarad 93J. Finn med hustru och barn betecknar hedendomen,
S. Laurentius christendomen. Den förre, förlitande sig
på sin förborgade kraft, förbehöll sig sol och måne eller
den sednares ögon i arbetslön, d. ä. hedningarne
önskade att få ostörde behålla sina fäders tro, och de ville
i annat fall utsläcka christendoniens ljus. Kyrkans
helgon påhittade jättens namn och förvandlade honom samt
hustru och barn till stenbeläten, d. ä. munkarne utfunno
medel att förlama alla hedendomens försök att nedbryta
den nya lärobyggnadens grundpelare.
Öfver norra kapellets öppning ses två stora lejon,
mellan hvilka står en seraf, vid hvars fötter två nakna
barn sitta på två vilddjurshufvuden och omfamna
hvarandra. Båda lejonen torde beteckna Gud och Ghristus,
från hvilka den Helige Ande utgår. Menskligheten sitter
trygg i denna omgifning, ehuru afgrundsdjuren hota
derunder. Ett lejon i en ormslingra och ett vidunder med
en drakstjert, hvilka under en blomsterfläta pryda norra
kapellets fönsteromfattning, torde härmed stå i
sammanhang, nemligen afbilda kampen mellan det goda och det
onda. Å den urgamla kyrka, som tillhört Lunds
Helge-andshus och 1834 blef i grund nedbruten, fanns ett
dörrfält, hvilket pryddes med två lejon, som hade ett
gemensamt hufvud och deröfver en ros. Dessa lejon ha
troligtvis betecknat Guds och Frälsarens innerliga
förening 94).
De tvenne lejon, som ligga framför sidokorens
al-tarnicher, tyckas vara dessa helgedomars vaktare.
Englarne, hvilka stå vid den norra altarnichen, bekräfta
denna förmodan. De lejonhufvud, som ses vid en
altar-nieh i kryptan, ha naturligtvis samma syftning. I
Salomos tempel sträckte cheruherne skyddande vingar öfver
förbundets ark. Efter Christi uppståndelse sutto englar
93) A. Stobæus, Disput. De falwlis et mythologia. Lund, 1705. p. 25,
26. 94) Jemför Brunius, Skånes Konsthistoria, s. 468, 469.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
