Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken. Kyrkans byggnadsförhållanden och märkvärdigheter under katholska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Den helige Bernhard, som lefde på samma tid vår
kyrka stod under byggnad och som mycket högaktades
af vår Eskil, ifrade, ehuru han var en stor mystiker,
mot klostrens utsirande med bildverk. Han säger derom
i ett bref af år 1125: "Hvartill tjenar inför sörjande
bröder den löjliga vidunderligheten, som är en viss
vanskaplig skönhet och skön vanskaplighet. De orena aporna
de glupska lejonen de vidunderliga centaurerne, hvad ha
de att göra i klostren" 2). Orsaken till detta missnöje
med symboliska bildverk torde deraf härröra, att de
första Christne ingalunda sökte såsom hedningarne att
afbilda heliga föremål. Således ifrade den helige
Bernhard mot ett tilltag, hvilket småningom urartade till
afbild an de af Gud Fader Frälsaren och den Helige Ande
samt både englar och helgon m. m. Vi vilja dessutom
ej neT a, att <V heliga fäderne stundom hade orsak att
beklaga sig öfver sina bildhuggare; ty lekmän, som
småningom Id’ l vo tM os konstnärer, tilläto sig ibland
allegoriska framställningar, hvilka hade starka anspelningar
på utsväfningar inom klostermurarna. Ingen fördristade
sig på den tiden att tala eller skrifva mot de andeligas
missbruk. Man lät derföre, såsom en äldre författare
uttrycker sig, stenarna tala. Hit höra t. ex. tvenne
märkvärdiga föreställningar å särskildta kapiteler i Munster i
Strassburg. Man sag på den ena ett altare med en kalk,
derframför sfr>d en hjort upprätt, derjemte In -te en åsna
understödd af en katt messan. A den andra förekom
t i procession, nemligen en bock och ett svin med en
hynda mellan sig buro en sofvande räf på en bår, en
hare med ett vaxljus, en varg med ett kors och en
björn med en vigvattenkruka gingo framför. J. Wolf
har 1551 trott dessa föreställningar åsyfta munkarnas
sedeslöshet glupskhet och okunnighet m. m.3). En
ka-tholsk stenhuggare företog sig af religionsnit att 1635
bortmejsla dessa förhatliga figurer. Öfver ingången till
2) Opera S. Bernardi apud Mabillonem p. 539. 3) O. Schadæus, Sum-
mum Argentorat. Templum. s. 59—67.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
