Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken. Kyrkans byggnadsförhållanden och märkvärdigheter under katholska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
om man icke vet, att både konungar och undersåter,
som stiftade nya prebenden, d. ä. ökade korherrarnas
antal, blefvo derför synnerligen prisade, och att en sådan
handling kunde minst inför påfliga stolen åklagas.
Man behöfver väl knappast erinra, att ingen, som
gjort sig ett redigt begrepp om kyrkans grundidé, kan
rätt förlika sig med ifrågavarande förändring. Det var
icke nog, att kyrkan genom mellankorets förlängning åt
vester vanställdes, hon försvagades jemväl i betydlig mån
genom de östligaste hufvudpelarnas vådliga underminering.
Om det dåmera var nödvändigt att påtänka ett större
utrymme för korherràrna, så hade ett sådant kunnat och
jemväl bort beredas i sidokoren, hvarigenom
mellanskep-pet bibehållit sin första ansenlighet och hufvudqvadraten
sin behöfliga styrka. De grofva skiljemurarne, hvilka
af-stängde mellan- och sidokoren, ha på kryptans pelare
och takhvalf, som ej varit beräknade för en sådan
belastning, förorsakat krossningar. Att träskrank der varit
mera passande, är uppenbart. Om skiljemurar skolat
nödvändigtvis begagnas, så hade de genom anbringande
af djupa nicher och prydliga rosverk blifvit hälften
lättare än de bortbrutna utan att såsom de behöfva
inmurade ekplankor. Kortligen skiljemurarne röjde en ganska
rå öfvergångsstil. De grofva sträfpelarnas lutande planer
kunna i varmare länder ragorlunda motstå tidens
åverkan, men i den kalla Norden äro de i hög grad
ovaraktiga. Vi skola nedanför utreda detta förhållande. Om
sakristiorna väl behöft att utvidgas, så var det sätt, hvarpå
detta verkställdes, föga lyckligt. Dessa utbyggnader voro
nemligen vanprydliga och kunde ej utan stor svårighet
skyddas från inträngande nederbörd. Slutligen bör
anmärkas, att Jakob Erlandsson, som, 1254 väld till
erkebiskop, redan 1257 hade jemte de betydliga in- och
utbyggnaderna å Laurentiuskyrkan byggt tre borgar en
stad Askloster och utfört ett stort arbete vid Nissan samt
uppdragit en vallgraf vid Fjelkinge, har i sanning varit
en ganska verksam man. Det måste alltså högligen
beklagas, att denne öfverherde mest utmärkte sig genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
