Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken. Kykans förbättringar och märkvärdigheter under Lutherska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
vagnens ut- och insläpande uppsattes dertill ett brädskjul
å kyrkogarden. När man besinnar, att kyrkan var på
den tiden uppfylld med mellanmurar läktarbyggnader
dörrskjul afskrankningar skåp och kistor m. m. så får man
ett sorgligt begrepp om hennes dåvarande utseende.
Man fortsatte en längre tid årliga förbättringar å
kyrkans murar vattentak fönsterlufter m. m. Syner och
enterprenader höllos. Alla lagliga former iakttogos, men
alla arbeten blefvo usla. I synnerhet arbetades mycket
med sträfpelarna, som, ehuru betydliga kostnader derpå
användes, slutligen blefvo genom vårdslösa reparationer
så svaga, att flere spännbågar hotade att nedstörta.
Såsom ett bevis på den vårdslöshet, hvarmed förbättringar
å kyrkan utfördes under denna tid, vilja vi blott nämna,
att för verkställande af hvitlimning enterprenören fick
efter behag upphugga ganska många hål å de stora
takhvalfven, hvilka derigenom ej allenast försvagades utan
jemväl vanställdes; en skada, som icke kan utan ganska
kostsamma ställningar afhjelpas. Omsider insågo
vederbörande, att en sakkunnig man borde hitkallas. Till
följe deraf fick majoren G. M. Melander vid
fortifikationen i Christianstad uppdrag att 1825 besigtiga kyrkan
och afgifva förslag till hennes nödiga förbättringar79).
Bland flera mindre vigtiga förbättringar föreslogs, att
trenne spännbågar, hvilka voro mycket bristfälliga, skulle
undermuras. Detta tillgick på följande sätt. Från
sidoskeppens takhvalf uppdrogos grofva tegelstensmurar
genom luttaken ända upp under spännbågarna. Det är
helt naturligt, att dylika undermurningar, som intogo
hela bredden af sidoskeppen och uppstego högt öfver
luttaken, voro svåra belastningar, af hvilka takhvalfvens
svaga skiljebågar skulle allt mer och mer nedtryckas
och spännbågarnas motståndskraft försvagas. Detta, som
man borde mer än väl förutsett, har sedan visat sig å
de brustna takhvalfven. Det förtjenar beröm, att Melan-
T9) Domkyrkorådets protokoller §. 6 den 20 Juni och §. 2 den 25
Juni 1825.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
