Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken. Kykans förbättringar och märkvärdigheter under Lutherska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’454
hufvudet, men icke blykistan, som saknade en sådan,
kunnat inrymma liket. Mannen hade i lifstiden afbrutit
högra benet och fått det illa sammanläkt, så att han
varit både låghalt och skefbent, hvarföre han brukat
ofvanberörda träklack.
Af flere omständigheter är det uppenbart, att vi här
anträffat de jordiska qvarlefvorna af en ibland Lunds
äldsta erkebiskopar, att hans lägerstad varit rubbad, att
stenkistan blifvit bakframvänd och blykistan sedermera
tillkommit, och att bådadera blifvit våldsamt behandlade,
och slutligen att lockstenen hvarken till form eller
storlek varit ursprunglig. Undersökorø nu i korthet, hvem
denne man varit, och huru hans lägerstad kunnat på
detta sätt rubbas. Erkebiskopen Carls ofvannämnda
testamente vittnar, att erkebiskopen Andreas Sunesson
blifvit begrafven i kyrkans norra sidokor. Chytræus
säger, att Sunesson fått sitt hvilorum i Lund öfver kryptan
i norra fönsteröppningen, och Mogens Madsen berättar,
att denne öfverherde blifvit enligt sägen begrafven i
norra sidokoret under norra fönsteröppningen i sjelfva
kyrkomuren, hvarest fordom Marthas kapell stått89).
Härmed öfverensstämmer A, Hvitfeldt. Det heter hos en
annan gammal författare, att Sünesson fått sin lägerstad
uti Lund i Marthas kapell, som var af tegelsten och låg
jemte kyrkans vägg90). Till följe af dessa äldre och
nyare efterrättelser tyckes det vara skäligen påtagligt,
att den funna griften tillhör meranämnde erkebiskop.
Men nu uppstår den frågan, som brytt mången lärd och
som naturligtvis måste här besvaras: hvarest låg Marthas
kapell? Det låg ingalunda, såsom man trott, utanför utan
inuti norra sidokoret; ett förhållande, som deraf bevises,
att inga spår efter inhuggningar och förtagningar märkas
å yttre beklädnaden af norra korsflygelns gafvelmur,
ehuruväl den vid öfra delens ombyggnad icke blifvit till
den nedra förändrad, hvilket kan af den ojemna skifte-
89) S. Bring, Mon. Scan. V. I. p. 302. M. Matthias p. 65. 90)
Ana-ceph. Vet. Catai. Præs. et Pont. Land. in Script. Rer. Dan. T. VI. p.
642.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
