Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken. Kykans förbättringar och märkvärdigheter under Lutherska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’464
gen sandsten i kalkbruk, höll 6 fot i längd vid vestra
ändan 1-| i bredd vid östra 1-j^ och ungefär li i djup,
och den hade för hufvudet en särskild förlängning i
vester, som äfven var murad. Bottnen utgjordes af
sjelfva jorden, och betäckningen har troligtvis bestått af
tunna sandstensskifvor, af hvilka en var i behåll. Vid
undersökning af samma graf fanns största delen af ett
stort benragel. Ehuru hufvudskålen var ovanligt tjock
och stark, hade dess finare delar förmultnat. Alla benen
voro i anseende till vattnets inverkan bruna såsom de,
hvilka finnas i kärr. Benen nedlades och grafven
betäcktes med en sten. Det är bekant, att erkebiskopen
Isarnus blef begrafven, såsom det heter, i kryptan vid
södra sidan. Då ingen annan lägerstad blifvit i
kryptans södra korsfiygel funnen än den nyssberörda, så är
det mer än sannolikt, att nämnde erkebiskop fått sitt
hvilorum i densamma10).
Likkistor uthöggos sällan af hela block, men
murades merendels af sand- kalk- eller tegelsten i
kalkbruk eller sammanpassades af mindre gråsten. I
trädgården till nummer 103 i Lund hittades 1836 en
stenkista, hvilken höll från öster till vester 5 fot i längd
1\ vid vestra och 10 tum vid östra ändan i bredd och
omkring 1 fot i djup. Derå fanns en förlängning, som
icke var enligt vanligheten anlagd i midten, utan i
södra hörnet af vestra gafveländan. Bottnen bestod
af sjelfva jorden. Betäckningen utgjordes af fyra tunna
stenar. Kistans alla stenar voro ohuggna. Det benragel,
som deri inneslöts och syntes alldeles orubbadt, låg på
högra sidan och hade hufvudet med ansigtet nedåt
instucket i förlängningen åt vester. Benraglet hade, att
dömma af benens hårdhet, tillhört en fullvuxen
menniska, hvadan denna lägerstad varit ganska trång. Flere
golfstenar af bränd lera, hvilka höllo 4|- tum i fyrkant
och pryddes med några enkla rosetter och svart gul
och grön glasering, anträffades deromkring jemte en
10) A. Ilvitfeldt om Jens Grand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
