Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clemens Cavallin - En materialistisk skald i forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
lösningen ha gått så långt, att en återställelse
af tingen vore
omöjlig-Slutet af i:sta boken börjar af handla
världsalltets bildning. Atomerna äro i evig fallande
rörelse genom det oändliga rummet. Deras
sammanstötningar och sammansättningar äro början
till världsbildningen. Världen har ingen gräns.
Intet öfverst, intet mällerst, intet nederst finnes.
Följande fråga uppställes: Man tanke sig, att
en person placerade sig vid världsalltets
fingerade gräns och därifrån kastade ut ett spjut.
Skall då något hämma spjutet, eller skall det
flyga ut? Under bägge dessa antaganden är
ett slut på världen otänkbart. Ett annat bevis
för denna sak är värdt att anföra. Författaren
säger, att, om ett slut funnes, alla atomerna för
länge sedan skulle ha sjunkit till bottnen af det
begränsade rummet. Här möta vi en af de
förnämsta svagheterna i Epikurs naturåskädning.
Han lär, att det ej fins något öfre eller undre
— dock falla atomerna på grund af sin tyngd
i viss riktning genom världsrymden. Att detta
är motsägelse behöfver knappt påpekas. Det
visar svårigheten i att alldeles abstrahera från
sinnenas bedrägeri — härvidlag från skenet af
något för sinnena gifvet öfre och undre.
Till sist bekämpar L. teleologien.
Atomerna hafva ej efter skarpsinnigt öfvervägande
ordnat sig på visst sätt ej heller kommit
öfver-ens om, huru de skulle inverka på hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
