Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clemens Cavallin - En materialistisk skald i forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6
svarta färg och ej lämnar kvar någon
vederkvickande och sann glädjen Han gifver denna
fruktan skuld till många af de begär och
lidelser som oroa mänskolifvet. Förvärfsbegär t. ex.
har ursprungligen sin grund i fruktan för att
vara utan lifsmedel, för att dö.
Efter en redogörelse för själens* natur
vederlägger han odödlighetsläran, ¾älen är född
och dödlig; uppstår, insjuknar, åldras och förgås
liksom och tillsammans med kroppen. Hans
slutpåstående lyder så här: »Träd kunna ej växa
i luften, fiskar ej lefva på fälten; moln kunna ej
finnas i det salta hafvet, ej blod i stenar. Själen
kan endast finnas i förbindelse med kroppen,
kan ej vara skild från blod och muskler.»
Då nu själen är dödlig, är döden oss
likgiltig. »Lika litet som vi, hvilka nu lefva, känna
något obehag af de vilda puniska krigen, lika
litet skola vi efter vår död känna något
obehag. > (I förbigående vill jag nämna att skalden
ej anser det omöjligt att vi existerat någon
gång förut och att vi efter vår död skola lefva
upp igen. Ty rummet och tiden äro
obegränsade. Det är därför möjligt att våra atomer
förut hafva varit förenade på samma sätt, som
de nu äro, och att de i framtiden skola så
återförenas). Likväl plågas människan vid tanken
på att hennes kropp efter döden skall ruttna
på marken, förtäras af eld eller sönderslitas af
vilda djur. Hon saknar förmåga att riktigt tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
