Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Erikson - Ur en hypokonders dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
:.Nej, af den enkla grund, att jag icke har
några sår att hela; jag tycker om människorna,
och de tycka visst om mig, ty jag har aldrig
blifvit så illa behandlad, att jag ville fly
dem..:-Hvad vi äro olika, du en likgiltig optimist,
och jag en finkänslig pessimist. Se där ligger
just skilnaden! Du ser endast på yttersidan af
handlingarne och tingen, du har en tjock hud,
som icke så lätt kan genomstingas; jag ser alltid
på afsikten, på den inre bevekelsegrunden, jag
är som en blottlagd nerv, som skälfver för allt
hårdt, allt oädelt.>
12 Dec. 1890.
En bottenlös tomhet är en känsla, som
numera så ofta fyller mig. Det är mig, som vore
lifvet så fattigt, så glädjelöst, så pinsamt.
Hvar-till tjenar det att arbeta, att inhämta kunskaper,
att utbilda sin personlighet? Den individuela
lyckan täres allt mera bort, och afståndet från
människorna blir större. Jag erfar ofta liksom
en känsla af, att alla personliga band, som fåsta
mig vid andra människor, hålla på att brista
eller uttänjas. >Det er det store Triste, at en
Sjæl altid er ens om. > Hvad skulle jag icke gifva
för att ega en, hvars själ dallrade i förståelsens
sympati, med hvilken jag lefde innerligt, så att
hvarje känsla, hvarje tanke gåfve ömsesidig reflex.
Jag tror icke, att denna själarnes intima
fränd-skåp kan uppstå mellan personer af samma kön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
