Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Erikson - Ur en hypokonders dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
sårande sensationer. Nej, den rena glädjen har
jag funnit i patumanhandslifvet med en förtrogen
vän, i dessa förtroliga afton-tête-à-têter, då
lugnet och natten omkring en lockar till
själsöppnande och sanningskärlek. Jag minnes en afton
för många år sedan, då jag först erfor, hvad
som menas med vänskap. Vi sutto lutade öfver
läsbordet, skolvännen och jag, slukande
Rous-seaus glödande naturskildringar. Huru väl vi
förstodo honom, när han som lifvets högsta
lycka prisade samlifvet med några få utvalda
vänner i en skön natur. Vi skulle duka vår
måltid på gräsmattan intill den klara källan och
dessertens frukter skulle vi plocka från de i
källan sig speglande äppelträden. Måltiden skulle
förflyta under lekande skämt eller filosofiska
samtal. — Vi gingo till sängs och intrycken af
hvad vi läst och sommarnattens halfmörker stämde
våra hjärtan till förtroliga bekännelser. Så hade
jag ännu aldrig talat med någon, icke ens med
mina allra närmaste. All skygghet hade
försvunnit för den berusande känslan af tillgifvenhet och
förtroende. De första blyga, tafatta tillståelserna
om ens unga kärlek, de första famlande försöken
att loda den egna själens djup höllo vårt samtal
i gång till långt ut på natten.
>Måtte vi alltid vara så uppriktiga för
hvar-andra.>
Jag önskar, att vi alltid må kunna läsa i
hvarandras själar som i uppslagna böcker, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
